Har du slutat slå ditt barn?

På den svensk-polska nyhetssajten http://bulletinen.org/wordpress/ kan man läsa följande:

"Aga kommer att förbjudas och beläggas med stränga straff i Polen. Socialarbetarna ska få rätt att ta barnen ifrån misshandlande föräldrar.
Regeringspartiet PO (Medborgarplattformen) och vänstergrupperna vill minska antalet offer för misshandel i hemmet, som tros vara många i Polen. Var femte polack tillstår att de slår sina barn och sextiotre procent av de vuxna säger att de själva fick stryk när de växte upp. Hälften av dem brukade få stryk med en livrem eller liknande."

På samma nyhetssajt kan man läsa att allt färre polacker går regelbundet i kyrkan. Kanske når postmoderniteten Polen också små småningom trots allt...

K

Amores Torres

Här är han, min lilla skrämda råtta Torres som jag försöker vinna förtroende hos. Han biter mig inte när jag plockar upp honom eller så men han springer nån annanstans så fort han bara kan. Igår glömde jag stänga buren så när jag och Anju kom från affären stod han inte att finna på en lång stund tills Anju räddade dagen genom att spåra upp honom bakom min säng och dessutom fånga in honom. Här tuggar han på en bit ost, gömd i sin favoritpäls (förutom hans egen antar jag).

K


Heaven and hell, fast ändå bara Heaven

Heaven = Biff Tartar. Jag lovar er, denna föreställning när kocken vid vårt bort skapade en råbiff helt utan kvarn (enbart genom finhackning och smekningar med knivsidan) var i sig värd pengarna. Sen kom smaksensationen! Biffen var fylld med kapris, anjouvis, inlagd gurka, rå lök och nåt olivliknande. Finfinfinfinhackat allting och det riktigt smälte i munnen.

Hell = Efter den otroliga råbiffen och en fantastisk huvudrätt bestående av köttrullader ville vi runda av kvällen med en efterrätt och fick den stora vagnen inrullad. Efter lite tveksamhet (inget såg riktigt gott ut) valde vi creme brulé som egentligen såg mer ut som pannacotta men vi satte vårt hopp till namnet, den var kall och dallrig och smakade ren gelatin med en svag touch av mjölk. Vi insåg det omöjliga i att äta upp och jag kände adrenalinet börja pumpa. Med kypare springande från alla håll höll Anju utkik och dirigerade mig med ja - nej - JA - ja - NEJ - ja så att jag obemärkt kunde smuggla ner bit för bit i en tuggimupåse. I morse kom jag på att den fortfarande låg i min väska.

Smacznego!


 

K



Przekąski Zakąski och varm öl

Håller just nu på att visa mitt nuvarande mycket Polenvänliga besök Warszawas utbud med prioritering mat-dryck-kultur-historia. Vi har hunnit med ett besök på Przekąski Zakąski (betyder ungefär snacks före drickat och snacks efter drickat) där man står upp och halsar tiokronorsvodkashots och mumsar på polska smårätter. Lyckades också diskret beställa Gorąco piwo (varm öl) och roades av utropet "men den är ju varm!". Den polska varma ölen serveras med julkryddor såsom nejlika och en bit pepparkaka, lite hallonsirap och ett sugrör. Det sägs att det är det enda som riktigt hjälper under den polska vintern och många tröstar sig med denna dryck när de är sjuka. På varma-öl-puben diskuterade vi historia och det mycket delikata ämnet polsk antisemitism där vi inte riktigt var säkra på om alla var på samma sida om ämnet.

Ikväll blir det biff tartar med mera på en restaurang jag även besökte med mina förra gäster. Det är som en gammal slakterilokal som har smyckats med ljus, linnedukar och exelent service.

Trevlig helg!

K

Underhållning?

Den här killen brukar stå på huvet nere på torget under mitt fönster. Han står ett par timmar eller så till tonerna av bland annat "True colours" från Radio City Love Songs 1. Utan tröja. I november. Visst, han är cool men jag kan inte riktigt roas av den sortens underhållning, mycket vanlig kring min lägenhet. Jag har så svårt att tänka mig att han verkligen tycker det är skoj att stå på huvet i timmar för några zloty (ni ser det inte här men han är alldeles blå i ansiktet), eller att clownen tycker det är roligt att göra ballongfigurer, eller att den allvarliga tanten som säljer hysteriskt blinkande diadem trivs med att ha ett demonstrationsexemplar på huvudet, eller att gubben med dragspelet finns där bara för att han vill glädja andra människor.

Jag känner mig negativ när jag inte riktigt kan njuta av det liv och rörelse som mitt kvarter erbjuder, kanske är det en socialarbetaryrkesskada, kanske är det sant. Sant är iaf att alla inte kan erbjuda någon form av konster eller tjänster utan får helt sonika ställs sig i ett gathörn med en mugg. Jag såg min granne med en sån en gång. En annan gång såg jag en stilig gubbe i en hörna, klädd i sin bästa kostym med käppen i ena handen och tiggarmuggen i den andra. Förmodligen en helt vanlig pensionär som inte kunde plocka något i skogen att sälja och inte kunde stå på huvet i två timmar. Som ni förstår finns det ingen pension här i Polen som man kan försörja sig på. De som inte har anhöriga som faktiskt kan hjälpa har problem.


K


Det blir lite hus på hus liksom

Det här är ett av mina favorithus i hela världen. Det finns uppe på ett annat hus i mitt kvarter. Jag vet inte varför man byggde så, om det var på grund av trångboddhet eller nåt annat. Detta lilla gula takhuset snyltar på skorstenen från huset under. Igår hade ett gäng fåglar valt det som konferenstak.


K


I got news for you

När man nu massvaxinerar en hel befolkning på grund av ett influensahot, varför skickar man då hem folk som kommer in med allvarliga symptom ? Jag vet så väl att det är lätt att göra felbedömningar och att vårdpersonal inte kan krävas vara övermänniskor men om en man mitt i detta influensafokus haft 40 graders feber i flera dagar, kräks upp allt han sväljer inklusive febernedsättande och knappt kan andas blir hemskickad med orden "influensan är jobbig", då förstår jag inte riktigt hur man tänker. Vi massvaxinerar väl inte 9 miljoner för att influensan är jobbig?

Det är intressant att följa svenska nyheter härifrån. Av någon anledning är det annorlunda. Det känns verkligen som att betrakta något på avstånd, som om de fysiska milen hade nerver. Förra gången jag var i Warszawa följde jag en brutal nyhetsrapportering:

•    Engla
•    Arbogamorden
•    Rödebyrättegången
•    Mannen i häktet som hängde sig och inte blev nedplockad
•    Tjejen som blev knuffad framför en buss på valborg i Lund

Den här gången är det möjligen något mindre svart. Något lite iaf:

•    Svininfluensan/massvaccinering
•    Anna Anka
•    Nya förbundskaptenen
•    15-åringen som misstänks för mord på sin syster
•    Tonårsparet som mördade en jämnårig pga svartsjuka
•    Ja eller nej till homoäktenskap (ja)
•    Ja eller nej till gasledningen (ja)
•    Sverigedemokraterna
•    De apatiska flyktingbarnen som visst inte alls fejkade. Hoppsan-sa, pinsamt där.

Influensan är fortfarande inte så stor i Polen. Massor av polacker bor utomlands och massor reser inom landet men jag tror möjligen att man reser något mindre utomlands generellt och att det kan vara därför den inte slagit igenom på samma sätt. Sverige verkar vara på väg uppåt i kurvan nu iaf. Man får bara hoppas att det inte blir alltför många offer på grund av att media fick det att låta som att det inte precis blev något av och folk plötsligt inte ville vaxinera sig längre. Shame on you media.

K

Universal traveller

Jag ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen men jag är på resande fot några dagar. Snart är jag tillbaka i gamla stan, WAW och då ska jag adoptera en råtta.

K

Dofternas oresbarhet

Jag funderade på en sak. Genom kameror kan vi förmedla en exakt spegling av en viss plats vid ett visst tillfälle, frysa visuella ögonblick. Vi kan också spela in ljud för att visa exakt hur det lät på en viss plats vid ett visst tillfälle. I många fall kan vi också förmedla smaker genom att ta med oss något gott vi smakat på en viss plats. Vi kan till och med med ord och bild förmedla hur det k ä n n s att vara på en viss plats vid ett visst tillfälle, alltså verkligen plantera en stämning i en annan människa.

Men vi kan inte på något sätt förmedla dofter och då pratar jag inte om kemiskt framställd parfym eftersom den aldrig är förknippad med en viss plats (förutom på ett högst subjektivt sätt efter lång användning). Vi kan inte konservera upplevelsen av att gå längs en gata i Indien och känna blandningen av rökelse, smuts och kryddor eller klordoften i ett badhus. Vi kan försöka beskriva den via andra dofter som vi tycker liknar det vi upplevt och vi kan skapa en föreställning om den hos andra genom beskrivningar som pusslar ihop en bild från deras referensramar. Men vi kan inte ta den med oss och säga "Här är doften från Chmielna-gatan i Warszawa". Det är det enda av våra fem sinnen som inte låter sig förvandlas till något påtagligt.


Trots detta tänkte jag tala till era referensramar genom att beskriva de typiska dofterna i den här stan:

- Våfflor. En sötklibbig, nästan synlig doft som strömmar ur diverse hål i väggarna runtom i stan

- Tantparfym. En sådan mättnad har jag aldrig upplevt i väldoft. Kanske har jag börjat vänja mig men i början när denna tunga doft blandade sig med augustivärmen ryggade jag nästan baklänges och fick bokstavligen tjippa efter andan efter att ha gått förbi ett par struttande damer.

- Avgaser. Som i alla städer.

- Cigarettrök. Polackerna röker, inne och ute, uppe och nere.


- Blommor. Det säljs väldigt mycket blommor överallt, mer än en gång har jag sett unga pojkar som håller en ros   
bakom ryggen när de möter sin flickvän i tunnelbanan eller vid hennes port.


- Kebab - Också via hål i väggen. Om man bara ber om kebab är det alltid med kyckling. Och kål och morötter.



Smell you later!

K

Hjärta och hjärna

Den passerade helgen var på många sätt precis varför jag ville tillbaka till Warszawa, ut ur min egen box, nämligen att träffa nya människor som med sina annorlunda infallsvinklar slår sönder slutna system i ens hjärna så att alltig plötslig känns mer öppet. Och att finna nya situationer att se konst i.

Det slumpade sig så att jag hade en mexikansk poet boende hos mig hela helgen. Det blev några hundra foton och entusiastiska projektplaner. Jag vet att jag lovat er inälvsbilder men jag vill inte släppa för många av dem innan idén är färdigformad så jag gör en kompromiss och ger er ett smakprov. Det är verkligen bara här man kan handla till middagen och samtidigt slänga ner ett par hjärtan och en hjärna i kundvagnen.


 

 

 

 

 

K

 


Smaken är som baken?

Jag var på väg ut från ett köpcenter idag och fick syn på en man som drog något på en kärra som såg ut som en kartong med en stor tårta i. Det var en toalettsits, dekorerad med snäckor och annat krimskrams. Jag suckade lite inombords över polackernas dåliga smak när blicken föll på kartongens text:

"Unik design"

"Enkel att montera"

"Kromade infästningar"


På svenska alltså. Hoppsan.

K

Mannen med sotkvasthåret

Tog den här bilden på några personer som väntade på bussen en kväll. Upptäckte i efterhand hur knasigt det såg ut.




K

Shopoholy

Den här bilden tycker jag speglar den ambivalens Polen befinner sig i och som märks på olika sätt. Landet har varit en demokrati i drygt 20 år och har ett rejält bagage med sig från den senaste ockupationstiden som innebär en slags stagnation i utvecklingen av det kommersiella samhället (den som skett på andra ställen). Samtidigt finns det en iver att hinna ikapp andra Europeiska storstäder och det byggs i varenda hörna med olika lite craazy vinklar. Det finns en stark hängivelse åt religionen och de budskap katolicismen står för men stan är full med små sexshops och visitkort från prostituerade med bilder man hade kunnat vara utan (inga headshots om man säger så) pryder gatorna som strössel på en tårta.





På bilden ser ni en riktigt gammal stenkyrka som håller på att tvättas (ja, det mörka är faktiskt smuts och inte en annan slags sten). På den här heliga byggnaden som man nu anstränger sig för att göra ren och fin har man smällt upp en stor ölreklam. Inte den bästa ölen heller. Reklam finns precis överallt i Polen, kanske det tydligaste exemplet på överkompensation pga tidigare förbud. Skyltar hänger från folks balkonger i stan och på landet, vart man än går möts man av ett myller av färgsprakande budskap av olika slag. Jag antar att detta är bildbevis på vad som står högst i rang i dagens Polen trots allt och som gör att vi faktiskt måste erkänna landet som en jämlike. Maximen "Ingenting är heligt för kommersialismen" - nu även i Polen!

K

Vid gettomuren

Denna plats är en av mina favoriter i Warszawa. Det är några bevarade byggnader mittemot en bit av gettomuren som också fick stå, allting bara ett stenkast från Hilton och SAS Radisson. Det är avspärrat så att man inte kan gå in, kanske klokt men oerhört frustrerande. Ett annat gömställe på samma gata med gamla gettobyggnader som jag hittade med besökare förra året är också avspärrat i år, mycket tråkigt, hade sett fram emot ett återbesök. Jag vet inte vad straffet är i Polen för olaga intrång men jag vågar ju inte ens planka på bussen så jag ska nog inte ge mig på det.


 

 

 

 

K


Madonnan och mattpiskaren

När jag var ute och gick igår var det något i ögonvrån som fångade mitt intresse och jag gick in genom en port till den här innegården. Mitt på gården mellan de grå hyreshusen, alldeles bakom mattpiskarställningen, stod den här madonnan med en fin liten rabatt runtomkring sig. Det är inte alls ovanligt att trädgårdar och innergårdar har sådana madonnor, att prata lite med medan man piskar mattan, när man snubblar hem från puben eller bara känna trygghet från när man ser den genom fönstret. Jag förundras så ofta över hur religionen kan vara så närvrande i Polen och så frånvarande i Sverige, två grannländer.


 

K



Om

Min profilbild

Ina

RSS 2.0