mitt warszawa

Detta måste vara nytt sedan förra året eller också var jag fläckblind då. I parken jag bodde mitt emot 08 och på någon av gatorna i närheten går dessa textsträckor för att markera var gettomuren gick. Jag bodde alldeles i kanten av den nordöstra delen av det forma gettot då.

Gettot bestod först av två delar, en stor och en liten med en bro över Chłodnagatan som förband dem. Efterhand som invånarna där dödades och deporterades blev utrymmet större än vad som ansågs nödvändigt och man flyttade över alla till den lilla delen. Under gettoupproret 1943 dödades nästan alla återstående gettoinvånare och gettot jämnades med marken.




K

Jag har ända sedan jag först hörde om det varit förtjust i det faktum att syre i stunden hjälper oss att överleva men på samma gång i längden bryter ner vår kropp och gör oss gamla. Det är den underbara paradoxen "What nurtures you destroys you" som jag hörde Tyra Banks tala om en gång i ett av sina pedagogiska program. Kanske kan man kalla syrefaktumet för den ultimata paradoxen.

 

Att söka utmaningar går på något sätt i linje med denna paradox. En utmaning är per definition inte enkel, så varför söker man den? Jag tror att hjärnor behöver ny stimulans, vissa mer än andra, och att man är ute efter den utveckling som så ofta kommer med en utmaning. Eller kanske är det en jakt på kickar, en känsla av att hela tiden väcka sig själv ur en sömngångaraktig vardag? Göran kropp skulle nog säga det. Det är ju inte så att utmaningar är enbart jobbiga tills man klarat dem, det är snarare en bergochdalbana av ömsom vin ömsom vatten i en resa man trots allt är glad att man gör. Om den är självvald dvs.

 

Det är inte lätt att vara utlänning alla gånger, kickarna avlöser ängslan och vice versa. Det gäller först och främst att acceptera sina språkliga brister så att man inte känner sig förlägen eller underlägsen varje gång man misslyckas att kommunicera.   Att inte sätta ribban för högt. Jag jobbar på det. Det är som ni nog vet inte heller lätt att vara ny på jobbet, var det än är. Prestationsångest vs förnuft i en kamp som tyvärr kan komma i vägen för den egentliga förmågan.

 

Resa till ett av huvudkontoren i Bryssel nästa vecka och träffa en hel massa kollegor. Det blir en utmaning i utmaningen.

 

K

Vet inte om ni sett det här i dagens Aftonbladet. Var tog den svarta mannen vägen?

Hej kära vänner. Tack för ert stöd. Jag behövde aldrig gå till agenturkontoret eftersom jag fick tag på honom på telefon igår och skällde på honom (ovant att skälla men ibland måste man). Han kom på söndagkvällen med allt jag hade begärt och ordnade reparatör till tvättmaskinen idag. Det där med ilska är hiskeligt effektivt ibland.



Det skulle vara en svart gummislang någonstans i tvättmaskinen. Den
som byttes ut såg ut såhär.


Och så hästen. Kan ju börja med att tala om att gamla stan där jag bor är full av hästdroskor. En turistattraktion förstås men icke desto mindre också ett historisk återskapande. Från min lägenhet hör jag klappret av hovar och ibland kan man göra en hastig tidsresa i huvudet innan man avbryts av något tidsenligt. Oftast är det dock en påminnelse om kommers.





I vilket fall som helst, när jag passerade genom stadsporten till gamla stan igår låg där en död häst mitt i vägen och ett par män försökte baxa undan den avhakade vagnen. Två polispatruller skulle organisera upp alltihop men det var inget vidare kaos, folkströmmen som såhär års konstant myllrar ut ur porten makade sig fint åt sidan på båda sidor om hästen. På vägen tillbaka hade de täckt över honom (eller henne). När jag nu ser en hästdroska klappra förbi känner jag mig inte lika blassé över turismkommersialism som medveten om livets förgänglighet och vilkten att leva i nuet.

I övrigt har inte denna vecka börjat lika bra som den andra slutade. Jag avskyr att inte vara perfekt i början av ett nytt jobb. Särskilt ett så intressant som detta.

K

Min första jobbvecka gick över förväntan och jag kan bara hoppas att det fortsätter på samma vis. Kommer att åka till Bryssel i slutet av september för att träffa mina chefer och kollegor vilket ska bli jättespännande. Har haft fantastiskt besök några dagar och nu är lägenheten mycket mer bovänlig. Dock fortsätter min kontaktperson till lägenheten att strula (= ljuga för mig, låta bli att dyka upp på avtalad tid osv) så i morgon måste jag ta arbetstid till att storma in på agenturens kontor och hota med advokat (min kollega och mentor här, Gabi, har en man som är advokat). Har i alla fall själv (fast med Gabis hjälp där också) lyckats beställa internet så det ska jag ha om en vecka om allt går bra. Önska mig lycka till inför min djupdykning ner i den polska byråkratin.

Nog om mig. Eftersom ni fick lite kvällsbilder igår så får ni lite dagsbilder idag, vilktigt med Yin & Yang.



Den här fina farbrorn satt och läste i gamla stan



En översikt över mitt torg (jag har ett utsiktstorn där). Vid det här laget
känner ni igen mitt hus, eller hur?



Hustak och skyline från samma utsiktstorn



Fasaden på en slags kyrka med platt fasad på framsidan. Får mig alltid
att tänka på bulldogar.



Människor jag inte känner


K

Fortfarande inget internet men jag gör mitt bästa för att uppdatera (och för att lösa problemet). Tänkte bjuda på lite Warszawa sett från andra sidan dygnet.


l
Downtown


Vid knutpunkten centrum



Entré i all ära men det här köpcentrumet är häftigt. Bilden är tagen mot
taket. Kan ni se oss?


Uteserveringarna på gamla stadens marknadstorg



Kvinna som säljer blommor i centrum

K

Vilka är egentligen de kulturella skillnaderna mellan Polen och Sverige? Jag ska försöka beskriva en och jag tror faktiskt att MediaMarkt sammanfattar saken på ett mycket bra sätt.

 

Svenska MediaMarkts slogan: Plötsligt känns allt annat ganska puckat

 

Polska MediaMarkts slogan: Inte för idioter!

 

Där har ni en väsentlig skillnad. Det är inte alls lika mycket hej och ursäkta här som i Sverige. Vill man någon något så säger man det gärna och ogenerat. För en svensk, skolad i konflikträdsla och försiktighet kan det kännas ganska jobbigt eftersom man i regel lägger mycket mer i dessa konfrontationer än vad Polackerna själva gör. Denna regel gäller dock omsorg och vänlighet också. Går man ut med för lite kläder kan man vara säker på att få detta påpekat från totala främlingar, samma sak om man sitter någonstans där man riskerar att bli smutsig. Jag och mamma var på Tesco sent igår (öppet dygnet runt) och vid busshållplatsen interagerade 3 olika personer med oss. Även damen i kassan försökte konversera lite och hör och häpna, ingen av dem var berusad! En gubbe vid busshållsplatsen hade mycket roligt åt oss när vi sa att vi var från Sverige och sa (tror jag) att det verkade väldigt jobbigt att ta alla våra kassar ända dit.

 

Denna direkthet gör avstånden mellan människor lite mindre, oavsett humör. Jag tror det är därför jag är så mycket mindre rädd när jag går här om nätterna, det känns inte på samma sätt som att jag omger mig med främlingar. Och så är det ju det faktum att de inte mördar och våldtar varandra lika frekvent i Polen som i Sverige, men det tror jag också kan knytas till det jag just skrivit.

 

K

 

 

Jag har nu fått min jobbmail och har officiellt välkomnats till the ICANN staff! Nu väntar jag bara på min nya jobbMac som ska köpas här i Polen men få sin hårddisk skickad från någon annanstans i världen. Har också satt upp mina första skakiga telefonkonferenser.

K

Idag var min första arbetsdag och mitt huvud värker. Jag fick en massa bra information och förstår bra mycket mer än jag gjorde tidigare om internetregeringens arbete. Det kommer att vara mycket jobb den närmaste tiden, mycket jag ska sätta mig in i och få snits på. Men jag har en bra arbetsledare och det känns ändå förhållandevis bra efter en första dag på ett nytt jobb, som annars många gånger innebär kaos och tandagnislan. Mina arbetsuppgifter (som jag uppfattar dem hittills) känns roliga och helt rätt för mig så jag tror att det kommer att kunna bli bra. Jag hoppas innerligt att jag kan vara till nytta för min arbetsledare Gabi som satsat korten på mig, hela poängen med min anställning är ju att hon ska få avlastning.

I morgon måste jag få tag på agenten så att jag kan besked ang min internetuppkoppling (då kan jag hålla lite bättre kontakt med er). Får inte tvättmaskinen att funka heller. Jag överväger att bli arg på honom.

Passar också på att introducera min kvällsmat, Pierogi, för er som inte stött på polska piroger förut. De ser kanske inte så smakfulla ut men är fantastiskt goda och ger en bra mättnadskänsla. Finns med flera olika fyllningar, ni som kommer hit ska få smaka!




K

Idag är en religiös helgdag i Polen då man går till kyrkan med blommor för att hylla Jungfru Maria. Många går till forts till en särskild pilgrimsplats 20 mil utanför stan. Själv gick jag runt kvarteret. Jag var inne i två kyrkor, båda fullsatta med mässande präster och blommor längst fram. Många knäböjer när de kommer in i kyrkan och gör korstecknet. Här går alla generationer i kyrkan, inte bara 70plussare och en handfull frireligösa som i Sverige.



Från en av kyrkorna i gamla stan som jag besökte idag


Gick även runt på lite kringelikrokvägar i gamla stan, bland annat för att hitta en liten livmedelsbutik som jag mindes från förra gången. Jag hittade den fast den var stängd idag pga helgdagen.



En annan stängd livmedelsbutik i ett fint hus



En läkare i huset? Den här stackars trasiga ledstången i mitt trapphus är
lagad med gasbinda



Jag vet inte vad den här clownen hade gjort för ont men han såg först väldigt
obstinat ut när poliskvinnan skrev i sitt block efter någon slags uppläxning



Sedan såg han väldigt skamsen ut när hon började prata i sin polisradio

Tack för stöttningen ang gasplattorna!

K

Det börjar långsamt se vettigt ut i lägenheten, var på Ikea idag med Ewa (som ändå skulle dit) och kompletterade lite. Bytte bland annat ut badrumsmattan som nog kunde vunnit första pris i en tävling för tacky badrumsmattor. Nu ligger där en sådandär Ikeasvartrund sak, mycket bättre. Men å vad jag längtar tills jag får internet. Jag befarar att det kommer att dröja eftersom jag har insett att lägenhetsagenten börjat säga bra saker för att det ska bli tyst på mig.

Ni börjar väl undra hur Kafka ser ut efter allt detta tjat om stället? Here it goes. Gillar att man får valnötter och russin till sin latte.








Har annars en stor skräck som jag måste dela med mig av. I min förra polska lägenhet kunde jag både vrida av gasplattorna och sedan stänga gasen helt och hållet, nu kan jag bara vrida av plattorna och siffrorna är bortslitna så jag ser inte att den är på noll, får liksom känna att det säkert tar emot för att veta att de är av. Worst case scenario: Jag kommer traskande från Krakowskie Przedmieście och möts av gamla stan som står i lågor. Jag menar, polackerna gjorde med hjälp av fotografier, målingar och ritningar ett närmast obegripligt skickligt arbete i att restaurera gamla stan till exakt som det var innan WW2. Varenda ursprungligt konstruktionsfel, varenda spricka är inbyggd och känslan är verkligen genuin. Så kommer en brud från Sverige och bränner ner skiten till grunden igen. Kommer nog utveckla kraftiga tvångssyndrom vad det gäller att kolla plattorna...

K

Gick hela långa vägen till Kafka idag (kändes lång efter min vilsetur med två matkassar på andra sidan stan) men hade glömt plånboken så jag fick gå hem igen. Nu sitter jag faktiskt i min lägenhet, har köpt in mig en stund på ett dyrt trådlöst nätverk. Efter många turer angående min internetuppkoppling verkar det kunna bli klart i nästa vecka så jag får klara mig ett tag till utan.

Angående min smutsiga lägenhet a.k.a sanitära olägenhet så hittade jag en filt i ett skåp som passar perfekt på soffan och genast gör den mer inbjudande att sätta sig i. Ska till IKEA i morgon igen med Ewa och köper nog ett par filtar till fåtöljerna då. Det blir inte alls något upplockande av öltraditionen med Ewa eftersom hon har gått och blivit renlevnadsmänniska sen sist, dricker inte ens kaffe. Nåja, det finns andra polacker som dricker öl.

Har suttit i mitt fönster och lyssnat på Kino och Ekot och känt dofterna av våfflor nerifrån gatan. Det spelas allt från Dylan till klassiskt här nedanför vilket är väldigt trevligt. Jag är glad sålänge det inte är ABBA. De är stora här. Fortfarande.

Kvällssolen skiner på slottet nu och jag ska fixa mig något att äta. Först några bilder till, alla utsikter från mina olika fönster.














K

Tack snälla ni för alla kommentarer och för att ni läser, det ger en väldigt angenäm känsla av sällskap hemifrån. Tack dessutom för alla tips. Jag bytte sovrum och insåg att jag faktiskt nog kommer kunna sova. Fast klockringningen förstår jag mig inte på, det ringer 3-4 ggr i timmen med varierat antal slag oberoende av tid. Sitter på Kafka igen eftersom internetfrågan inte löst sig än. Den värsta chocken har iaf lagt sig och drömmen Warszawa genomgår en långsam metamorfos mot tillvaro. Vet inte riktigt var jag ska börja idag för att det inte ska bli ett enda virrvarr av information. Jag gör ett försök.

Igår återsåg jag Gabi (som kommer att vara min arbetsledare). Precis som förra gången jag kom till Warszawa blev jag fantastiskt väl mottagen och inte bara bjuden på mycket god mat utan också körd till både IKEA och Real (mataffär). Vet inte vad jag skulle gjort utan hennes hjälp. Gabis man ordnade ett möte till mig hos en revisor som jag träffade idag. Eller, rättare sagt, jag träffade hennes dotter eftersom revisorn själv inte pratar engelska. Det gick iaf väldigt bra och till min stora lättnad ska dottern hjälpa mig med i stort sett allt vad gäller att starta företaget, hon har fått en fullmakt av mig och ska höra av sig när saker börjar hända.



Gabi med en sån dator jag vill ha (fast hennes funkar illa)

Ikväll ska jag träffa Ewa som jag lärde känna sist. Vi skapade en öldrickartradition som vi ska plocka upp idag. På tal om att plocka har jag bett henne kolla om man kan plocka svamp nånstans i närheten av stan. Och så tänker hon dra med mig att spela squasch. Mina möbler kan nog behöva skynken har jag insett, om de inte går att tvätta de också. Jag försöker vara positiv, man måste ju trivas i sitt hem annars blir det inte bra. Men jag tror det blir bra.



Tofflorna jag köpte på IKEA för 10 kr för att slippa kliva på
den smutsiga mattan hela tiden.



Den här kombon jag fann i mitt köksskåp tyckte jag var lite
komisk. Allt ser ut att ha sett sina bästa dagar under
kommunisttidens blomstring och sedan har ett CocaCola-
sugrör smugit sig som för att berätta att det är andra tider nu.
Det är faktiskt som en sammanfattning av hela det polska
samhället.



Johannes Paulus II håller sin hand över min matlagning. Den
här fina nyckelringen hänger till höger om spisen.



En gatubild till. Mellan husen leder Kozia-gränden där
Chopin brukade sitta på café när det begav sig. Det var också
min skolväg förra året.


Jag lovar att det blir mer Polen i allmänhet om ett tag, spännande analyser om det polska samhället som blandar upp de här jag-centrerade rapporterna.

K

Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Hela dagen igår var högst overklig och jag tror inte jag kommit ur chocken än. Många kära återseenden i denna mystiska drömvärd dock. Sitter nu på mitt favoritcafé Kafka och äter frukost, en lång fylld bagett med mozarella och tomat + kaffe.

Så till gårdagen. Redan från ovan ser man skillnad på Polen och Sverige. Den svenska marken låg i prydliga lappar i olika gröna och ljusbruna nyanser med ensataka gårdar som band ihop dem. Den polska marken bestod av ett virrvarr av reklangler, som ett milerat parkettgolv någon lagt in för att liva upp köket men som man mest blir yr av. Flygplatsen, bussen in till stan (som jag envisades att ta trots en ettrig taxichaufför som tyckte jag var dum i huvudet), promenaden längs Krakowskie Przedmieście (där ena hjulet lossade från min 25-kilosresväska) - allt detta var som att glida genom min egen dröm. Eller som att göra en tidsresa bakåt och framåt på samma gång eftersom mycket ändrats sedan förra året, de sista finslipningarna på ombyggnaderna och centrum är nu sannerligen vackert med alla blommor.

Jag fick ganska snabbt tag på killen som skulle möta mig och ge mig nycklar men jag var inte hundra procent säker på att jag inte blivit blåst förän jag faktiskt var i lägenheten. Vi skrev nya kontrakt och han fick hyran. Ser honom nog snart igen eftersom han glömde sina privata nycklar, vet inte hur han klarat sig utan dem sedan igår faktiskt.

Inne på min andra kaffe. Ni måste såklart ha lite bilder. Här kommer några, fler när jag fått eget, förhppningsvis snabbare internet. Bildtext under.




Min lägenhet ligger i det bruna huset i mitten av bilden. Längst
upp till höger är mina fönster.



Ett av rummen, med den bästa tapeten och det bästa golvet =
ej heltäckningsmatta. Det var ganska mycket oväsen från torget
igår men det var en varm sommarkväll så jag tror bara det blir lugnare.
Fast klockan som ringde i tid och otid utanför är nog inte avhängig
sommartider. Får se hur det blir med min sömn. Utsikten är i
vilket fall som helst storslagen. Kommer bilder sen.


 
Snapshot av downtown jag tog från bussen på väg från flygplatsen.
Några av byggnaderna ser bara ut som de lutar medan åtminstone
en av dem faktiskt gör det. Hipp arkitektur är stort här.


Heltäckningsmattan i det ena rummet är inte så fräsch, får se om man kan tvätta den på nåt sätt, annars är lägenheten jättefin. Och jag har tvättmaskin! Fast hur hänger man upp blöta lakan inomhus? Det är mycket jag ska lösa, hjärnan går på högvarv. Ikväll ska jag hem till Gabi och hon ska också ta mig ut till IKEA vilket är väldigt uppskattat. Det är mycket som saknas för att det ska vara ett komplett hem.

På återskrivande alla kära vänner!

K

En avskedsmiddag med mamma-pappa-bror som bestod av grillade lamb racks och en massa annat gott. Blev klädd i ballonger som representerade polska och svenska flaggan. Sittapåterassen till det blev alldeles för kallt. Mysigt. Idag small den vita delen av den polska flaggan så nu har jag bara svenska flaggan och en kommunistballong. Låter det vara till åminnelse om svunna tider vi inte vill återse.

Nästa inlägg kommer från gamla stan i Warszawa, förutsatt att jag får internet i tid.


                      

              (och ja, för er som undrar har jag färgat håret en sjätte gång)

K

Packning - check

Hejdåtillfolk - check

Säga upp socialförsäkringen - check

Skriva ut mig ur folkbokföringen - check

iPhone - check

Adressändring - check

Starta företag - njaää.... inte riktigt än


K

Anmäla särskild postadress, skriva ut mig från Sverige, anmäla mig som utvandrare etc. Alternativen för olika specialla omständigheter är tydligen så många att till och med handläggarna på Skatteverket har svårt att hålla reda på dem. Jag blev kopplad, uppringd och satt att vänta ett antal gånger innan det blev någon ordning på vad jag ska göra. Det är ju mitt fel egentligen, inte Skatteverkets, eftersom de flesta personer som skriver sig utomlands kanske har för avsikt att stanna mer än ett år, vilket jag inte vet än om jag har. Jag har ju bara kontrakt på 6 månader än så länge. Till slut klurade de ut att jag ska skicka in en speciall blankett med ett följebrev där jag förklarar vad som är aktuellt och att jag i nästa års inkomsdeklaration gör ungefär samma sak. Då vet jag ju också förhoppningsvis mer om framtiden.

Nu är de flesta praktiska göromålen avklarade, förutom packningen som är i full gång.




K

Jag har nu mellanlandat i föräldrarhemmet och ägnar dagen åt sortering och packträning (jag försöker få ner allt i en mindre väska än den jag egentligen ska packa i). Som så ofta görs förberedelserna till de behagliga rösterna i P1 och när jag från nedervåningen hör ordet Östeuropa stannar jag upp. Så hör jag ordet Polen och på väg mot trappan... Jedwabne.

Nu blir det alltså paus eftersom Jedwabne är en historisk händelse som jag fann skakande första gången jag hörde talas om den och sedan dess lämnat mig med en vilja att veta mer, att förstå. Och jag vill dela med mig. Jag skulle vilja delta i en 3-dagars konferens med filosofer, historiker, sociologer och psykologer där händelsen diskuteras i ett försök att förklara den. Fenomenet är såklart inte isolerat till denna enda händelse. Det liknar massakern i Rwanda där Hutuer och Tutsier som levt sida vid sida plötsligt vändes mot varandra och Hutuerna som av Belgarna utsetts till andra klassens medborgare blev särskilt utsatta.

Så vad hände i Jedwabne?

Jedwabne är en by i östra Polen som under kriget hade ca 3000 invånare. Hur många av dessa som var judar är svårt att avgöra eftersom olika källor varierar över en skala mellan 500 och 1600. Vad man vet är dock att den kristna polska befolkningen i byn den 19 juli 1941 vände sig mot och slaktade större delen av de judiska invånarna, vänner och grannar de levt i fred med under hela sina liv. Judarna omringades och togs till torget där många mishandlades till döds varefter samlingen slutligen leddes till en lada där de brändes ihjäl. Tidigare har man sagt att morden utfördes under hot eller åtminstone uppmaning från tyskarna men de senare åren har man ändrat denna teori. Sociologen Tomasz Gross släppte nyligen en bok om händelsen som menar att byborna själva tog initiativet till massakern. Detta orsakade stor debatt i Polen. Förklaringar och bortförklaringar till händelsen finns det flera av i dagens Polen. Det talas om hämnd för att judarna välkomnat den sovjetiska armén och om att endast ett fåtal kristna polacker var inblandade. När jag frågade en polsk vän om Jedwabne såg han sammanbiten ut och svarade kort och gott: "A very dark spot in Polish history."

Den polska antisemitismen har funnits långt innan kriget men med tanke på Polens roll som offer i krigen tvingades de inte att göra upp med den på samma sätt som tex Tyskland. En annan gång ska jag skriva om alla de kristna Polacker som riskerade och offrade sina liv för att hjälpa och gömma judar de många gånger inte ens kände. Detta är alltså inte ett inlägg som vill säga att alla kristna polacker svek sina judiska landsmän, bara att det förekom. För att få hela bilden. För att minnas att - om man ska tala om motsättingar mellan gott och ont - finns de inte bara mellan två parter utan inom varje människa.

Om ni vill lyssna på programmet så kan ni podda dagens Kulturradion från kl.16.03

K