mitt warszawa

Jag har en hemlig favorithobby, att gå tillbaka till en gammal kalender och se vad jag gjorde för ett år sedan vid samma tid. Kanske är det för att det blir en så tydlig markör, något konkret jämförbart (oktober vs oktober), som att  året som gått passerar revy och jag ser precis vad jag åstakommit och vad jag hade förväntat mig. Det är som ett bildlöst fotografi av mig själv i tiden.

 

För ett år plus två dagar sedan var det andra demonstrationer utanför presidentpalatset, då handlade det om underskriften av Lissabonfördraget, den sista signifikanta politiska handlingen av president Kachynski innan han avled i april året därpå. I sedvanlig ordning handlade plakaten om Polens undergång, här spar man inte på superlativen.

 

 

 

 

För ett år minus två dagar sedan tog jag den här bilden från mitt fönster i (mitt råtthål i) Gamla Stan. Snön hade kommit tidigt och det var blött och kallt och hemskt några dagar innan den smälte och väntade på sin tur. I år spås den värsta vintern på hundra år så vi får se hur kul det blir.

 

 

 

Er som känner igen bilderna kan jag bara bocka ödmjukt inför, det innebär att ni följt mig ett år. Tack (och tack till er andra också)!

 

K

Min senaste krönika som den är publicerad på kristianstadsbladet.se.   

Alltmer snåla vindar, framåtböjda ansikten och uppfällda kragar. Regndroppar som faller från en gråmulen himmel och samlar mellantider på balkongblommor och lyktstolpar innan de landar på asfalten och gör den glittrande.
På nästan ingen tid alls har Warszawa gått från varma sensommardagar i parken till bistra +5 grader och de polska meteorologerna förutspår den kallaste vintern på hundra år. Med Chopins behagliga men allvarsamma toner i mina hörlurar sitter jag en stund på en bänk på Krakowskie Przedmiescie utanför det hus där han bodde innan ryssarna slängde ut hans flygel genom fönstret och han tvingades fly till Paris.

Det är en vacker paradgata som färdigställdes i sin nuvarande form för bara ett par år sedan. Snett bakom mig ståtar Det Heliga Korsets Kyrka där hans hjärta finns inmurat i en av pelarna i enlighet med hans sista vilja. Framför mig ser jag det franska bageriet, universitetsporten, presidentpalatset och det pampiga Bristol-hotellet. Jag rör mig vidare över gatan till presidentpalatset där det omstridda korset nu är borta och demonstranterna har börjat frysa, de flesta är trots allt över 65.

I närheten står Jaroslaw Kaczynski och talar in i en kamera. Han förklarar att sorgen efter hans bror varit så stor att han behövt medicinera och att han därför förlorade presidentvalet. Han passar också på att kräva regeringens avgång för dess undergivenhet gentemot Ryssland, men jag hör inte detta utan ser bara hur han viftar med armarna till musiken som nu har övergått i ett crescendo, och jag fortsätter.

Vid öppningen till Stare Miasto (Gamla Staden) står en klunga skyltdockor uppställda, de flesta är grå men var femte är orange för att visa hur många – eller hur få – av polackerna som har livförsäkring. De köper hellre tv säger informationen, och regnet droppar från dockornas näsor och fingrar. I gamla staden har vinterns mest annonserade vara börjat dyka upp; den varma ölen. Ölen värms och kryddas med pepparkaka, honung, nejlikor och hallonsirap och känns ända ned i tårna en ruggig dag som den här. Det är mycket folk på pubarna, för i Warszawa träffas man ofta ute, till och med för att fira födelsedagar.

Jag går hemåt och passerar en löpsedel som vittnar om den senaste skandalen; jämställdhetsministern tycker inte att homosexuella bör få undervisa i religiösa skolor. Det blev ett stort rabalder.

Jag åker några stationer med Metron som skulle presenterat sin andra linje till EM 2012 men som har blivit fördröjd fyra år, och åker förbi Plac Wilsona som utsetts till världens vackraste tunnelbanestation med sin enorma ljusvirvel i taket. Sista stoppet är matbutiken på hörnan, ett litet hål i väggen som förutom basutbudet erbjuder pannkakor, kroketter, piroger, korv och en hel massa kakor.

Väl hemma stänger jag dörren om Chopins regnvåta stad men öppnar inte fönstren direkt som jag brukar. Det har blivit höst i Warszawa.

K

Ett sista kort inlägg från L.A. Vi tar oss till flygplatsen om en dryg timme för att åka tillbaka in i framtiden. Jobbveckan har varit mycket givande (om än bitvis ganska stressande och panikartad på grund av min distraherade hjärna).

Kontoret ligger väldigt fint vid en stor marina där de brukar spela in filmer (fast säg var de inte gör det i den här stan). Är mycket trött och ser fram emot att åka tillbaka till ett land med normala portioner, dock har jag verkligen sugit åt mig av den ööööööverdriva vänligheten man möts av här i allmänhet, som Warszawabo är man svältfödd på sånt. Svältfödd I say. Jag önskar det fanns en Venice Beach med en massa härliga knäppgökar i Waw.

Kaffeblask > Palmer > Hollywood > Mulholland Drive > Lökringar > Lemonade > Blockbuster > Radioshack > Taco Bell > Arby's > Venice Beach > Santa Monica Pier > "I can't believe it's not butter" > Arnold > Hippies > Bodybuildare > Football > Sunset Boulevard > Pannkakor > Joggare > Shoppare > Frozen Yoghurt > God bless California!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

K

I morgon åker jag med jobbet till L.A. för en veckas retreat på huvudkontoret men en massa möten. Jag brukar ju inte blogga om saker som inte har direkt med Polen eller Warszawa att göra men jag kanske gör ett undantag den här gången (jag hade ju inte varit där om jag inte hade varit här) ... så vi hörs nog därifrån!

K

Idag var jag med Gabi en sväng på stan för att shoppa presenter till våra kollegor i L.A. I affären Cepelia som har en massa fin polsk folklore köpte jag den här fina muggen till mig själv. Nu har jag fyllt den med lite svensk folklore; saltlakrits-te.

 

K

Jag har på sistone haft mycket ambitiösa planer på att vara hälsosam. Två gånger den här veckan har jag försökt gå på långpromenader men i stället funnit mig gå en mycket kort sträcka till en bar. Jag kan tyvärr inte enbart skylla detta på mina medpromenanter heller. Fast det har varit en illa trevlig vecka.

Igår när jag kom hem från ytterligare en "promenad" vid midnatt och rotade i min väska efter nycklarna upptäckte jag att de inte fanns där. Jag övervägde panik och gjorde samtidigt upp planer i huvudet; Ta taxi till en kompis, kontakta ägarna (fanns det ens ett extra nyckelpar?), kontakta jobbet, ringa mamma och gråta. Och såklart, spåra min väg för att se om de mot fömodan kan komma tillrätta. Så jag började med att ta hissen ner till soprummet som jag svängt inom på min väg ut förut. Jag stod framför den soptunna jag hade slängt mina sopor i och lyfte systematiskt på påsar och vattendunkar..... och som min lille gudson skulle ha uttryckt det: "DÄR!". De låg en bit ner i tunnan, mina älskade nycklar. Ibland ordnar det sig.

 

K

Det händer alltid något i den här stan, när jag bodde på Plac Zamkowy hände det oftast rakt under mitt fönster men jag är så glad att jag bor i ett mer vanligt kvarter och i stället kan säka mig till händelserna. Häromkvällen var jag ute på höstpromenad och tänkte dela med mig av den.

 

Vi börjar på min balkong. Jag har tänkt hela sommaren på att sätta blommor

på min balkong men inte förrän i september fick jag dit lite fesen ljung. När jag

kom hem från semestern hade den dock antagit en vacker ceris färg och strålar

nu såhär fint!

 

 

Vid De Tre Korsens plats råkade jag på det här härliga gänget. Det var ca 600 pers

(gissar jag) som var ute på en "Marsch för Jesus Kristus" sådär på söndageftermiddagen.

 

 

Den här killen hade första parkett

 

 

Jesus Kristus var såklart också med i tavelform, kanske i annan form

också, vad vet jag.

 

 

På Plac Zamkowy fanns denna installation för att illustrera att polackerna hellre

köper TV än försäkring, typ.

 

 

Var femte docka är orange, det är så många polacker som har livförsäkring.

 

 

Aj,aj, den här tjejen hade råkat illa ut, tur att hon var en av de försäkrade!

 

 

Framför presidentpalatset fanns kravallstaketen kvar framför den plats där

det nu flyttade korset stod.

 

 

På andra sidan gatan stod kors-mobben som mer såg ut som ett PRO-möte. Det

är alltså inte Polens spirande ungdom som har orsakat den här charaden om ni förstår

vad jag menar.

 

 

I rest my case.

 

K

Nu har höstens krönikor i Kristianstadsbladet dragit igång och här är min första.

Korset som orsakade kaos
Text: Kristina Nordström
Uppdaterad 17 september 2010 11.29 Publicerad 17 september 2010 11.29

Man skulle lätt kunna tro att vårens prövningar med flygolyckan och översvämningarna skulle lämna polackerna med en längtan efter att i lugn och ro få slicka såren och ta nya tag. Så blev det inte riktigt. Sommaren i Warszawa har präglats av en passionerad konflikt som delat stadens invånare i två läger.

Efter att den nya presidenten Komorowski svurits in tog han beslutet att flytta det stora träkors som stått framför presidentpalatset sedan flygolyckan för att hedra den avlidne president Kaczynski. Komorowski ville inte på något sätt vanhelga sin företrädares minne, utan helt enkelt bara städa undan sorgen för att markera den nya eran och i stället placera korset i S:t Annakyrkan en kort bit därifrån.

Då utbröt kaos. Anhängare till Kaczynski campade framför korset för att skydda det och det första försöket att flytta det misslyckades. Den avlidne presidentens bror och förloraren i junis presidentval, Jaroslaw Kaczynski, tog tillfället i akt och eldade på sin brors supportrar varpå en motgrupp av människor som upprördes av korsbeskyddarna bildades.

De båda lägren växte, Facebookgrupper med tusentals medlemmar, planerade aktioner, massdemonstrationer på plats och radio- och tv-debatter blossade i sommarvärmen och jag förstod först ingenting. Kravallstaket, hänvisningar till Gud och Satan och Warszawaupproret 1944 fick mig att blinka förvirrat mot detta rasande skådespel och med genuint oförstånd frågade jag mina polska vänner, varför i hela friden gör folk såhär? Svaret blev alltid detsamma, en lätt generad axelryckning med orden; "Detta är Polen".

Och visst kan jag se mönstret, samma slags lättkränkthet som jag så ofta såg i mitt socionomyrke hos människor som haft alltför mycket att göra med myndigheter, som tvingats låta andra styra deras liv under lång tid.

Gemensamt för de flesta polacker är att de känner för sitt land och vill se en sund utveckling, skiljaktigheterna ligger i definitionerna. En del vill stärka landet genom att skydda det från omvärlden, med minnet av historien ser man invandring som ett hot och EU som en slags ockupationsmakt medan en annan del vill in i Europa på samma villkor som alla andra och sluta vara den som halkar efter. Som kallfront och varmfront tycks dessa flanker ständigt drabba samman med blixt och dunder, där sidan som har ansiktet vänt mot Europa tycks vara den marginellt starkare parten.

Att ett barn som blir slaget lär sig slåss är ett känt faktum och jag tror nog att Polen kan komma att behöva ett par generationer till av demokrati och fred innan landet kan slappna av, sänka garden något och fortsätta bygga på den goda dialog som Solidaritetsrörelsen lade grund för 30 år tillbaka. Men för att detta ska kunna ske, både inom landet och i relation till Europa, måste den låga självkänslan stärkas och det inlärda mindervärdeskomplexet mattas av. Här har övriga Europa, som så många gånger vänt Polen ryggen, ett stort ansvar att se och släppa in.

Och korset? Jo det flyttades till slut under en hemlig operation i går morse.

K

Jag var så glad att komma tillbaka till min polska lägenhet ikväll efter så mycket flygresande att jag knappt vet vad som är upp eller ner längre. Semestern i Kroatien var fantastiskt mysig och det känns lite overkligt att jag sprang omkring i Zagreb så sent som i förrgår men ändå sedan dess hunnit med en liten tripp till Bryssel. Gabi konstaterade på planet ikväll att jag hunnit med 4 länder på 2 dagar, om man räknar med Danmark la hon sedan till.

En mindre glad överraskning var att min lägenhet blivit ett litet kollektiv medan jag var borta, jag möttes av fyra små kackerlackor i badrummet... Får nog ge mig ut och köpa det där polska insektssprayet som min läsare Marianne tipsade om längre tillbaka. Dörren till badrummet är ordentligt stängd så länge.

Ser fram emot två veckor av det goda i Warszawa innan det är dags för nästa utmaning, resan till huudkontoret i L.A.


K

Jag har fått klagomål på den dåliga uppdateringen, med all rätt. Jag har haft dålig motivation att blogga på sistone, kanske för att jag flängt så mycket från den ena platsen till den andra och inte haft ro att fundera över alla polska knasigheter. Nu blir det illa igen eftersom jag ska iväg på en ny semester. Jag kan dock berätta om en rolig förklaring jag fick till vart polackerna åker så mycket på semester fast solresor är ganska dyrt från Polen.

"Jo, polackerna åker dit tyskarna inte åker för de vill inte semestra med tyskar, och då åker de från Tyskland i stället, till de ställen som är billiga eftersom inga tyskar vill dit."

Två flugor i smäll!

K

En helt ny erfarenhet, ganska spännande. Tyvärr glömde jag mitt röstkort hemma som jag så fint lagt upp på bordet och fotat men det gick bra ändå eftersom jag hade mitt pass. Nu har jag en souvenir i stället till min scrap-booking-hobby som ännu inte har tagit sig några fysiska uttryck.

 

I alla fall. Ambassaden bestod av ett litet rum med ljusblått överallt och en fondvägg med ett foto på havet som jag tror hade hamnat lite snett. I andra ändan av rummet fanns två luckor med tjänstemän och på sidan en vit dörr med texten "Röstrum".

Det var jag, ett polskt svensktalande par, två polska svensktalande tanter och en stockholmare som såg närmast hemlös ut, rufsigt hår och urinfläckar kring gylfen. Jag undrade över polackerna, hur de hamnat där, kanske hade de flytt(at) till Sverige under kommunisttiden och efter många år när landet blev fritt igen flyttat tillbaka men ändå behållt engagemanget för det svenska samhället. Stockholmarens historia skulle jag för övrigt också gärna tagit del av.

Medan jag väntade funderade jag på det faktum att en ambassad är en plätt geografisk mark för det land den tillhör, där det landets lagar gäller. Jag borde alltså kunna gå in på ambassaden och göra något som är lagligt i Sverige men olagligt i Polen och komma undan med det. Jag kom dock inte på något sånt så jag väntade bara snällt.

Efter att paret tagit ungefär 20 minuter på sig och ambassadtjänstemannen knappt orkade servera fler pressade leenden med sina svar så var det min tur. Jag fick gå in i den lilla lilla röstskrubben där de lagt upp alla valsedlar i fönsterkarmen. Jag fick bara rösta till riksdagen medan den polske gubben före mig fick rösta även till landsting och kommun, varför har jag ingen aning om.

Vad jag röstade på? Så roligt ska vi inte ha.

K

När man är med i andras bloggar slipper man blogga själv.

K

Är alltså tillbaka i Waw efter två svängar till Sverige och en sväng till Sicilien. Nästa trip går till Kroatien om en och en halv vecka och därefter eventuellt direkt till Bryssel följt av L.A i början av oktober för en work retreat. Men just nu är jag här och det är varmt som vanligt, 28 grader när jag kom igår vid 19-tiden. Idag har Polen-kontoret jobbat från café med sällskap av Karmas utsökta glasslatte.

På bilden ser ni lite polsk folklore i min fönsterkarm, skålen (som jag spanat på länge) var en födelsedagapresent från Gabi och den är typisk för polskt hantverk. Idag har jag fyllt den med Avocado, lime och gröna tomater. Samovar-grejen till höger används ofta på pubar och i hem för att värma ölen på vintern. Nej, ni som inte smakat julkryddad varm öl i Polen kan faktiskt inte rynka på näsan.

 

K

Uppdateringarna kommer, jag har varit på semester! Kortfattat är det såhär:

- Polackerna har hittat nåt nytt att bråka om, något så smaskigt som en politiskt laddad religiös symbol.

- Den polska sommaren har varit varm men översvämmad och jag har lyckats se området runt Warszawa lite mer.

- Det är nu klart att jag är krönikör i Kristiandstadsbladet en gång i månaden ävern i höst.

K

Här kommer några biler från förre helgens utflykt till den gulliga staden Kazimierz Dolny:

I den fina lilla staden precis innan stormen...

 

 

Vi gick upp på berget precis efter stormen och dimman låg fortfarande tät

över kullarna

 

 

Såhär vacker kan en översvämning se ut

 

 

Den godaste fisk man kan be om vid floden Wisła

K

Jag väntar på ännu ett VISA-kort, denna gång är det mitt fel eftersom jag faktiskt tappade mitt i Bryssel. Jag beställde i alla fall ett nytt så fort jag kom hem, dvs den 24e juni och exakt en månad senare (när jag kommit hem från Sverige och upptäckt att det nya kortet inte låg och väntade på mig i brevlådan) ringde jag dem och undrade var 17 kortet - som skulle komma inom 10 dagar - höll hus.

"Ja, jag kan se här att du gjorde din beställning av det nya kortet i juni. Och jag ser att de visst inte har gjort något nytt kort till dig, jag ska säga tlll dem att göra det".

Tack så hemskt mycket.... gaah.

K

Kjell-Albin Abrahamsson går denna vecka igenom några Öst- och Centraleuropeiska länder i sitt eget program Abrahamsson i P1. Igår handlade det om Polen och Europride som går av stapeln i Warszawa i år (jag kommer vara i Prag då och missar det tyvärr). Ett mycket bra program som jag varmt rekommenderar er att lyssna på om ni vill höra lite mer om Polen.

Kjell-Albin, som bor i Gdansk, sa bland annat att det alltid varit lätt att vara svensk i Polen men att det varit svårt i år. Det började med köttskandalen då Sverige sålde 27 år gammalt kött till Polen och hans polska vänner frågade honom "Ser ni verkligen så lågt på oss att ni kan sälja oss kött som ni inte ens skulle ge till er boskap?". Sedan var det stölden av Auschwitz-skylten där en svensk högerextremist var hjärnan och till råga på allt uttalade någon från den svenska polisen något i stil med "Detta är inte en prioritet för oss, vi har massor av tyskar som stjäl älgskyltar hela tiden". Ett ordentligt slag i ansiktet för polackerna.

Här hittar ni Kjell-Albins sida med de olika programmen.

K

Komorowski är nu ny president i Polen och vi har garanterat sett en Kaczynski vid makten för sista gången!

K

Har haft besök några dagar och därför uppdaterat dåligt igen. Det har varit högsommar här och hunnits med sushi i parken, fotboll, mexikansk restaurang och stekande promenader. Fann mig också plötsligt på ett polskt sjukhus för att hälsa på min kompis svågers kompis och det var väldigt intressant att se ett polskt sjukhus innifrån. Korridorerna påminde om ett badhus eller sanatorium och rummen var rena och fina, stilmässigt från 60-70-tal. Utanför palivljongerna på bottenplan fanns en fin liten trädgård man kunde promenera i, något som många svenska sjukhus ju idag saknar. Sjukhuskläderna var inte de homogena "Tillhör landstinget"-dressar som vi är vana vid utan disparata flanellplagg som matchats ihop lite på måfå, såg mysigt ut.

Kom också äntligen idag iväg till Jeff's för en riktigt god grillad burgare och 4-juli-firande. Ett par dagar till i stan och sedan blev det Sverige igen. Ska bli fint.

K