mitt warszawa

Igår gjorde jag och min finska vapendragare Petri ett andra försök att hitta den spanska butik i Warszawas utkanter som säljer billig Monchego. Efter lite zick-zack-åkande med spårvagnarna hittade vi fram, bakom vad som såg ut som en lagerlokal med lastbilar parkerade utanför gick vi igenom ett rum av bråte tills vi till vår glädje fann att dörren med butikens logga gick att öppna.

Ett kilo av den efterlängtade osten köpte jag och killen som sålde lyckades övertala mig att prova ett par spanska viner som såldes till riktigt bra priser. Killen var ursprungligen från Spanien men hade bott i Warszawa sedan mitten av 90-talet då hans universitet skickade (eller tvingade som han själv uttryckte det) honom till Polen. Han sa något jag tyckte var intressant:

"Då, när jag kom var allting grått och tråkigt och fult men atmosfären var fantastisk, särskilt trevligt var det att vara utlänning från väst. Nu är allting modernt och mycket vackrare men den goda stämningen är borta. Det är globaliseringens fel."

K

Såg häromdagen filmen om Roman Polanski - Wanted and Desired - ett mycket passande namn eftersom Polanski länge varit båda dessa saker. I 31 år var han efterlyst i USA innan han greps på Schweizisk mark för ett par månader sedan och satt i husarrest. Det är en beklaglig historia och det mest beklagliga är kanske hur en narcissistisk domare regisserade (passande beskrivning i sammanhanget tänkte jag) rättegången efter hur bra eller dålig det hela fick honom att framställas i media och förstörde hela rättsprocessen. Det blev en utdragen charad och till slut stack Polanski. Till Frankrike. Om rättegången hade gått rätt till så hade han kanske inte gjort det utan kanske fortfarande suttit inne, för som bekant är ju livstidsdomarna i USA inte sällan bokstavligt tolkade och det kunde mycket väl blivit så långt.

Vad som förvånar mig mest är hur lite hans karriär verkar ha påverkat det hela. Att fly landet under en rättegång, anklagad för (han erkände sig dessutom skyldig) att ha haft sex med ett barn vid 45 års ålder, droger var också inblandade. Sedan fortsätta göra film. Succé efter succé. Genier har kanske immunitet, inte objektivt, inte ens subjektivt men omedvetet. Domen blir lite mildare, han kommer undan med lite mer, måste få fritt spelrum att leverera även om några offras på vägen. Som den 13-åriga flickan. If you want to make an omelett you've got to break som eggs. Och visst har det varit synd om Polanski, han har själv lidit. Medlemmar i hans familj mördades av nazsterna, själv klarade han sig genom att gömma sig. Hans fru, Sharon Tate, blev mördad av the Manson Family. Det är synd om honom OCH han är ett geni. Blir svårt att döma hårt då. Ska bli intressant att se händelseutvecklingen i en kommande rättegång.

Jag har faktiskt ingen aning om vad polackerna anser om sin nationalhjältes förflutna, det har aldrig kommit upp i samtal om Polanski. Faktum är att ungefär samtidigt som Polanski arresterades presenterades ett lagförslag i Polen om att som första land i Europa kastrera sexförbrytare. Jag tvivlar på att de skulle vara så sugna på att utföra ett sådant ingrepp på en av landets största stoltheter så tur för polackerna att brottet begicks i USA och inte här.

Jag har talat varmt om Polanskis filmer förut och jag skriver gärna under geni-etiketten, men jag tycker ändå att han borde straffats för sitt brott för 31 år sedan, även om det skulle inneburit att många av dessa filmer aldrig skulle blivit gjorda. För så mycket är inte konsten värd.

Artiklar om ämnet:

Aftonbladet

Businessweek

ABC News

K

Idag är det Internationella Förintelsedagen. Sveriges Radio uppmärksammar detta i programmet OBS och talar bland annat om den judisk-italienska kemisten Primo Levis böcker, böcker jag tänkt läsa i evigheter, eller rättare sagt ända sedan en av mina före detta gymnasielärare mer eller mindre beordrade mig att läsa dem. Primo Levi överlevde koncentrationslägret men tog (antagligen, ej fastställt) sitt liv 1987 då han föll från tredje våningen inuti ett köpcentrum i Turin.

K

Jag tänker inte tråka ut er med historien om hur jag lyckades få internet den här gången men jag kan tala om att utan min personliga kontakt Tom som förbarmade sig över mig och kom hem till mig personligen med kontraktet hade det fortfarande hållit på.

Historien om mitt VISA-kort är däremot inte klar, banken ringde nämligen igår och meddelade att de gjort ett nytt kort till mig - med samma fel. Tydligen är det fel i pappren som min revisor hjälpte mig att fylla i. Ja,ja, det är bara att åka dit.

Vill också passa på att presentera mig nya dammsugare, också detta en följetong av rang som involverar ryska brödköer (eller känslan av dem). I vilket fall som helst är den så liten och söt så att det känns som ett litet husdjur. Jag har döpt den till Tinkerbell efter Paris Hiltons hund.

Jag pratade med en granne i hissen och frågade honom om det är normalt med såhär kalla vintrar i Warszawa. Han förklarade något i stil med att det är normalt men att det sällan inträffar eftersom undantagen är fler. Det fick mig att vingla lite mellan semantik och logik. Han menade i alla fall att det är såhär det SKA vara enligt breddgraden.

Men allvarligt, - 23 grader celsius idag och jag är från Skåne och kan inte klä mig rätt hur jag än försöker. Är Polen på väg mot en ny istid?

K

Den vanligaste reaktionen tidigare när jag sa att jag bodde på Plac Zamkowy var "Wow, då har du en fantastisk utsikt". De syftade på det kungliga slottet som visst är vackert och pampigt men roligt i ungefär 5 minuter. Jag tycker så mycket bättre om min nuvarande utsikt, takåsar på högsmala hus, just nu med mycket snö och solsken. Det känns mer på riktigt och i mina ögon mycket vackrare än slottet.

Hade äntligen tid häromdagen att ta en promenad i min grannpark innan skymning. Parken heter Łazienki som betyder Badrum, anledningen är att en gammal kung som bodde i ett av parkens slott hade just ett badrum vilket var mycket ovanligt när det begav sig. Det är en pampig park som har något att bjuda på varje årstid. Här har ni vintern.

Jag är numera stadskrönikör en gång per månad i Kristianstadsbladet!

K

Har ni sett filmen Pianisten? Alltså den som handlar om den polsk-judiske kompositören Władek Szpilman som klarar sig undan förintelsen genom att gömma sig på olika platser i Warszawa. Det sista av hans gömställen, ett sönderbombat hus på en sönderbombad gata, där han till sist fick hjälp av en tysk soldat - där satt jag och jobbade idag!

Idag är gatan som då bara var ruiner en till synes vanlig bilväg i Warszawa och huset där Szpilman gömde sig är ett stort gult kontorshus där Gabis man har sitt advokatkontor.

 

Gabi och en annan kollega vid namn David utanför det berömda huset.

Nedan ser ni trailern till Polanskis film. På slutet kan ni se en scen där Władek klättrar över en mur till en gata i ruiner. Det var så det såg ut när han gömde sig där.

K

När jag nu är längre ner i Europa vill jag så gärna se mig omkring lite bland de ställen jag har närmre till. Dock är det svårt att göra över en helg och Polen har väldigt få helgdagar + eftersom jag är på konsultkontrakt har jag ingen officiell semester och känner mig tveksam inför att be om för mycket ledighet när jag inte varit i organisationen så länge. Jag och min sushi-kompis Kuba har dock börjat prata om en speciell typ av seightseeing-resa, nämligen ett besök i Tjernobyl. Jag har varit i vad jag tycker mig minnas var strålningszon 2 eller 3 vid två tillfällen (hos vår ukrainska kontaktfamilj en bit utanför Kiev) men fick aldrig tillfälle att besöka själva Tjernobyl-byn. Jag har sett så mycket av konsekvenserna av katastrofen och jag skulle vilja se själva platsen.

Platser där något särskilt har hänt är för mig, som jag säkert tidigare nämnt, ofta väldigt laddade och jag tycker om att besöka dem för att de på ett mjukt sätt tvingar fram eftertanke, perspektiv och empatisk förståelse på ett mycket mer konkret sätt än ord och bilder. Det är avtrycken av vad människor känt som man besöker. Enligt vad jag hört ligger allting kvar som det var när folk flydde därifrån, saker som tappats på marken får inte röras eftersom radioaktiv strålning kan frigöras. Det är en guidad tur där vi funderar på. Det ska inte vara farligt, man får ett klistermärke att sätta på jackan som visar hur stark strålning man är utsatt för hela tiden.

Ukraina är ett land som intresserar mig mycket. För bara några år sedan gick den oranga revolutionen till historien och nu har den fallit platt och ekonomin är i botten. Jag följer valet nu med förhoppningar om bättre tider för landet. Vår kontaktfamilj hade det precis som många andra ganska gott ställt innan 1986. Så inträffade kärnkraftsolyckan och de förlorade sitt företag  (de födde upp minkar som allihopa dog av strålningen). Regeringen höll olyckan hemlig för befolkningen i flera dagar. Så hemlig det gick eftersom folk såg fiskarna i vattnet flyta upp döda till ytan och en massa andra bisarra saker utan att förstå varför. Några år därefter kom det ekonomiska kraschen med självständigheten. Och så alla dessa sjukdomar i kölvattnet av olyckan. Ingen i just vår familj hade dött av den annars så vanliga cancern men de flesta tappade hår och naglar eller var sjuka på andra sätt, fortfarande år 2001 när jag var där senast. Det finns så mycket att berätta om resorna till Ukraina.

K

Det fortsätter att vara jättekallt här, oftast mellan 5 och 15 minus plus vind. Annars är det ganska trevligt med så mycket snö, tydligen inte helt vanligt i Warszawa på vintern, det tar liksom det gråa ur kylan litegrand. Fast jag är innerligt trött på att frysa. Känns som att man måste se ut som en hockeymålvakt om man ska ha tillräckligt med klädlager på sig. Skulle bli svårt att ta sig upp på spårvagnen...




Helgen har i stor del bestått av rekreation efter en vecka av ganska mycket jobb plus flytt. Lite hann jag iaf med, bland annat att besöka en galleria här i närheten som jag tidigare inte varit i, promenera lite i området, gå på rytmkonsert med polskt band (http://www.ritmodelia.pl/en/video) och göra en personlig makeover. Ikväll var jag också och åt sushi med en polsk kompis vilket har blivit lite söndagstradition. Tidigare provade vi oss runt bland olika restauranger men efter att jag sprungit på en japans tjej som rekommenderade ett speciellt ställe har vi slutat leta. De fiskarna har dött och kommit till sushihimlen.

Nyhetsflödet från Haiti påverkar klart mycket för tillfället. Jag har ofta funderat över namnet på matkedjan jag brukar handla i här; Carrefour, på varifrån det kommer eftersom det låter franskt och inte polskt. Så visar det sig att det är namnet på den stad där Haitijordbävningen hade sitt epicentrum i och som nu är till hälften förstört och i totalt kaos. Jag kommer att se den skylten med andra ögon framöver.

K

Idag flyttar jag ut från Zamkowy-lägenheten för gott, det är obeskrivligt skönt. Det ska bli så roligt med ett ställe dit man faktiskt kan bjuda folk för att det 1. är fint 2. saknar hysteriska grannar. Nu ska jag bara lyckas fästa tätningslisterna som jag fick levererade från Sverige så att vintern slutar smyga in och omfamna. Mera om omgivningen snart.

Mitt hus är det smala i mitten. Enligt tjejen som hyr ut det första

i denna stil i Warszawa. Det två översta våningarna (däribland min)

blev förstörda under kriget men återuppbyggdes.

 

 

Jag är väldigt förtjust i stegen och har den hellre i rummet än instucken

bakom duschen.

 

 

Matplats/Arbetsplats

K

 

 

 

 

K

Jag flyttar just nu (via spårvagn), därav den dåliga uppdateringen. Snart kommer dock en hel massa om mitt nya kvarter. Jag är ganska säker på att jag kommer att trivas mycket bättre i den här lägenheten så fort jag kommit i ordning. Den ligger ett par hundra meter från den största och vackraste parken i Warszawa. Våren får gärna komma snart.

Łazienkiparken

Auschwitzskylthistorien fortsätter. Jag undrar just hur många som muttrade något om tjuvaktiga polacker innan de fick veta att en svensk låg bakom stölden och satte muttret i halsen. Nu ska visst svensken få en stjärnadvokat så vi lär få veta mer.

Angående den svarta marknaden för nazist-kitsch... Jag är visserligen sälv intresserad av krigshistorien och kan absolut skriva under på att föremål från den tiden kan föra en närmare i tanken och kännas väldigt laddade. Men från det till att man vill betala 60 miljoner för att åka runt i Hitlers bil? You lost me.

K

Så fort jag flyttar ut ska skiten rivas, de gör dom minsann helt rätt i. Jag kom tillbaka till en stor läcka i vasken så nu kan jag inte diska utan att allt rinner ut på mina fötter. Har jag sagt att jag längtar till det nya stället? Om jag bara kan få nycklarna snart! Får se om grannen hinner skicka polisen på mig innan dess som han hotade med, jag tappade faktiskt min vattenflaska ikväll igen så man vet aldrig. Nu ska jag sova.

Dobranoc!

K

Trots att jag delvis mot min vilja bestämde mig för ett halvår till i Warszawa ser jag nu fram emot det. Jag kommer att se till att vara hemma ofta nog att varken min gudson eller någon annan glömmer mig. Och jag ska flytta till en fantastiskt fin lägenhet. Det är tur att jag i nuläget inte vet allt som sannolikt kommer att krångla i samband med flytten men jag har i alla fall många erbjudanden om hjälp. Den största utmaningen blir att flytta min internetuppkoppling...

Jag hoppas jag kommer forsätta upptäcka mycket nytt i stan och att ni kommer tycka det är kul att läsa om det. I morgon drar allt igång igen.

Förresten, tjejen jag ska hyra av heter Blåbär i förnamn, originellt men riktigt snyggt på polska: Jagoda.

K