En annan resa

När jag nu är längre ner i Europa vill jag så gärna se mig omkring lite bland de ställen jag har närmre till. Dock är det svårt att göra över en helg och Polen har väldigt få helgdagar + eftersom jag är på konsultkontrakt har jag ingen officiell semester och känner mig tveksam inför att be om för mycket ledighet när jag inte varit i organisationen så länge. Jag och min sushi-kompis Kuba har dock börjat prata om en speciell typ av seightseeing-resa, nämligen ett besök i Tjernobyl. Jag har varit i vad jag tycker mig minnas var strålningszon 2 eller 3 vid två tillfällen (hos vår ukrainska kontaktfamilj en bit utanför Kiev) men fick aldrig tillfälle att besöka själva Tjernobyl-byn. Jag har sett så mycket av konsekvenserna av katastrofen och jag skulle vilja se själva platsen.

Platser där något särskilt har hänt är för mig, som jag säkert tidigare nämnt, ofta väldigt laddade och jag tycker om att besöka dem för att de på ett mjukt sätt tvingar fram eftertanke, perspektiv och empatisk förståelse på ett mycket mer konkret sätt än ord och bilder. Det är avtrycken av vad människor känt som man besöker. Enligt vad jag hört ligger allting kvar som det var när folk flydde därifrån, saker som tappats på marken får inte röras eftersom radioaktiv strålning kan frigöras. Det är en guidad tur där vi funderar på. Det ska inte vara farligt, man får ett klistermärke att sätta på jackan som visar hur stark strålning man är utsatt för hela tiden.

Ukraina är ett land som intresserar mig mycket. För bara några år sedan gick den oranga revolutionen till historien och nu har den fallit platt och ekonomin är i botten. Jag följer valet nu med förhoppningar om bättre tider för landet. Vår kontaktfamilj hade det precis som många andra ganska gott ställt innan 1986. Så inträffade kärnkraftsolyckan och de förlorade sitt företag  (de födde upp minkar som allihopa dog av strålningen). Regeringen höll olyckan hemlig för befolkningen i flera dagar. Så hemlig det gick eftersom folk såg fiskarna i vattnet flyta upp döda till ytan och en massa andra bisarra saker utan att förstå varför. Några år därefter kom det ekonomiska kraschen med självständigheten. Och så alla dessa sjukdomar i kölvattnet av olyckan. Ingen i just vår familj hade dött av den annars så vanliga cancern men de flesta tappade hår och naglar eller var sjuka på andra sätt, fortfarande år 2001 när jag var där senast. Det finns så mycket att berätta om resorna till Ukraina.

K

Kommentarer
Postat av: Karin

Hade nog varit ett mycket intressant besök. Hoppas du kommer dit.

2010-01-20 @ 19:32:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0