Jedwabne
Nu blir det alltså paus eftersom Jedwabne är en historisk händelse som jag fann skakande första gången jag hörde talas om den och sedan dess lämnat mig med en vilja att veta mer, att förstå. Och jag vill dela med mig. Jag skulle vilja delta i en 3-dagars konferens med filosofer, historiker, sociologer och psykologer där händelsen diskuteras i ett försök att förklara den. Fenomenet är såklart inte isolerat till denna enda händelse. Det liknar massakern i Rwanda där Hutuer och Tutsier som levt sida vid sida plötsligt vändes mot varandra och Hutuerna som av Belgarna utsetts till andra klassens medborgare blev särskilt utsatta.
Så vad hände i Jedwabne?
Jedwabne är en by i östra Polen som under kriget hade ca 3000 invånare. Hur många av dessa som var judar är svårt att avgöra eftersom olika källor varierar över en skala mellan 500 och 1600. Vad man vet är dock att den kristna polska befolkningen i byn den 19 juli 1941 vände sig mot och slaktade större delen av de judiska invånarna, vänner och grannar de levt i fred med under hela sina liv. Judarna omringades och togs till torget där många mishandlades till döds varefter samlingen slutligen leddes till en lada där de brändes ihjäl. Tidigare har man sagt att morden utfördes under hot eller åtminstone uppmaning från tyskarna men de senare åren har man ändrat denna teori. Sociologen Tomasz Gross släppte nyligen en bok om händelsen som menar att byborna själva tog initiativet till massakern. Detta orsakade stor debatt i Polen. Förklaringar och bortförklaringar till händelsen finns det flera av i dagens Polen. Det talas om hämnd för att judarna välkomnat den sovjetiska armén och om att endast ett fåtal kristna polacker var inblandade. När jag frågade en polsk vän om Jedwabne såg han sammanbiten ut och svarade kort och gott: "A very dark spot in Polish history."
Den polska antisemitismen har funnits långt innan kriget men med tanke på Polens roll som offer i krigen tvingades de inte att göra upp med den på samma sätt som tex Tyskland. En annan gång ska jag skriva om alla de kristna Polacker som riskerade och offrade sina liv för att hjälpa och gömma judar de många gånger inte ens kände. Detta är alltså inte ett inlägg som vill säga att alla kristna polacker svek sina judiska landsmän, bara att det förekom. För att få hela bilden. För att minnas att - om man ska tala om motsättingar mellan gott och ont - finns de inte bara mellan två parter utan inom varje människa.
Om ni vill lyssna på programmet så kan ni podda dagens Kulturradion från kl.16.03
K
Jag jar frågat kompisar om varför polacker i allmänhet är så negativt inställda mot judar och de svarar alla ungefär samma sak - att judarna historiskt aldrig ställt upp för polacker, utan bara sett vad som är bäst för dem själva (och eftersom det fanns så många judar i Polen blev deras roll rätt så stor), samt att de efter andra världskriget försöker "lägga beslag" på offerrollen, dvs. att det knappt nämns att det faktiskt fanns många miljoner andra (polacker, zigenare etc) som också fick genomgå ett oändligt lidande. Men de tycker alla unisont att det som hände i Jedwabne är fruktansvärt och att de antisemitiska tendenserna som fortfarande finns i samhället, särskilt i den äldre generationen, är pinsam.
Detdär är så stort och hemskst så det går inte att greppa men vi får hoppas att det aldrig kommer hända igen,ha så bra,nu ska jag kolla hur din chef har det.
Det läskiga med sånt här är att vi tror att vi är så mycket bättre. "Så skulle inte jag göra." Det är förmodligen inte sant. Lite som det där auktoritetstestet där försökspersonerna fick ge elstötar till någon om han eller hon svarade fel på frågan. Men tror ändå att erfarenheter kan hjälpa en att handla bättre, kanske också även om de är någonanans. Vi får hoppas det i alla fall.
