mitt warszawa

Det är svårt att fota sig själv när man vårskriker så därför överlåter jag illustrationen åt en av påfåglarna i Łazienkiparken.

Idag är jag sur på polackerna för att de inte vet vad vanligt hyfs innebär. Det ringer ofta folk på mitt fasta nummer, jag har ingen aning om vad de vill för varje gång jag frågar om de pratar engelska får jag ett klick i örat, det har kanske hänt mig 20-30 ggr sammanlagt. Det finns tusen andra sätt att bete sig även om man känner sig hotad av att inte förstå det språk som pratas. De flesta förstår dessutom vad det är jag frågar dem och skulle kunna klämma ur sig ett enkelt nej och hejdå, om inte på engelska så åtminstone på polska. När de märker att jag inte kan språket skriver de dock av mig som en människa som förtjänar vanlig respekt och skiter i mig. Samma sak gäller om någon startar en konversation på gatan, de avslutar inte dialogen på något sätt utan bara suckar och vänder sig bort som om det upptäckt att jag var skyltdocka som inte gick att prata med och inte en människa.

Grr....

K

Idag var den första stora kyrkdagen i det polska påskfirandet, palmsöndagen, den dag Jesus red in i Jerusalem på en åsna. Denna dag går man man ur huse med sina påskpalmsdekorationer som man inhandlat på stan dagarna innan eller möjligen sista-minuten-köper alleles utanför kyrkan. Jag och en kompis botaniserade igår i det enorma urvalet av dekorationspalmer och jag valde en stor polsk version och en liten littauisk.

Gudtjänsten: Jag går in, doppar fingrarna i det välsingnade vattnet vid dörren, gör korstecknet och sätter mig längst bak, kyrkan är full av människor med palmdekorationer. Det plingar och alla reser sig, jag med. Så går prästen ner längs altargången med något som ser ut som en liten kvast och korgossen (jag vet, det är svårt att känna något annat än ett molande obahag när man ser katolska korgossar) han har i släptåg bär en bytta med vatten. Alla håller upp sina palmer, jag med, och prästen skvätter och skvätter med hjälp av kvasten det heliga vattnet så att välsignelsen ska nå alla. Precis vid mig doppar han kvasten igen så informationsbladen bakom mig blir rejält välsignade. Sen ner på knä, sen upp igen, sen ner på bänken, sen upp igen. Så plötsligt vänder sig alla mot varandra och jag förstår att vi ska önska varandra något så jag ler och spottar ut några polska konsonanter, grannarna verkar nöjda med det. Det är ett fasligt rännande fram och tillbaka bredvid min bänk och jag inser att jag står intill ett biktbås - in action! Jag har verkligen svårt att tänka mig vad tanten som kommer ut har gjort för hemskt på sistone. Det kan inte vara värre än vad ett par Ave Maria kan fixa. Några tar nattvarden men inte alla. Korgossarna dukar undan. Prästen rabblar information om påskhelgens cermonier, bland annat ska Jesu korsfästelse illustreras någonstans i stan. I Polen binder de i alla fall bara upp folk på korset, enligt en av kompisarna spikar man i Indonesien faktiskt upp folk på riktigt, fast de får stöd för fötterna, det är ju ändå juste. I alla fall så tar informationen väldigt lång tid för det händer en himla massa (no pun intended) här under påsken. Så kommer sista psalmen och vi går ut i solskenet.

Nu kan jag kliva rakt ut i våren via den lilla avsatsen som är min balkong. Idag har det varit över 20 grader och sol, ett väder man hade varit fullt nöjd med en julidag, och det är mars. Kanske våren rivstartade för att fylla på vår D-vitamin-törstande hud, fnasig och vitgrå efter den långa, l å n g a vintern. Dörrar öppna överallt, dofter sipprar ut och blandas med doften av varm betong från solens strålar mot husväggarna.

Det verkar ändå som att våren gick ut för hårt för prognosen ser inget vidare ut för morgondagen, då jag har en picknick planerad. Jag deppar dock inte så mycket för det för det är Bollywoodfestival på Warszawas biografer och vad kan passa bättre i regn än ett färgsprakande löfte om bättre tider?

Jag har också kollar runt lite efter mindre städer och byar nära Warszawa att besöka över helgen nån gång. Verkar finnas en del trevliga ställen ett tågkast härifrån.

K

K

Min senaste krönika i Kristianstadsbladet är uppe idag och handlar denna gång om den komplicerade jämställdhetsfrågan.

K

Tack vare några lugna dagar på jobbet efter det stora mötet i Nairobi kunde jag ägna mycket tid åt brodern som följde med ner några dagar. Restaurangschemat var lagt sedan länge och den blev en succé.

Jag måste återigen prata om råbiffen, den underbara råbiffen på den häftiga restaurangen U Kucharzy. Denna gång satt vi uppradade som framför en teaterscen där föreställningen bestod av kockarna i köket. Det kan man kalla god insyn. Här ser ni en bild på den fantastiska råbiffen och köksutsikten, följt av en lite filmsnutt av bifftillverkningen, så ni känner stämningen.











Igår strosade vi omkring på Praga-sidan (andra sidan floden), ett mycket mer spartanskt område med många hus som överlevt kriget. Jag tycker mycket om den sidan.























K

Tillbaka till WaW i morgon för att äta mig igenom det bästa med bror som följer med. Hör från källor att snön inte vill ge sig. Vart ska jag rikta mitt missnöje?

K

8 mars! Jämställdhet! Eller? Var i så fall?

Jag är ju i Sverige just nu men hann se skyltningen inför den polska kvinnodagen innan jag åkte. Blommor och presenter i långa banor, inte riktigt samma slags firande som våra bittra radiodebatter om hur löneskillnaderna fortfarande är lika stora.

Den polska respektive svenska genusfrågan förvirrar mig fullständigt. Vid en första anblick är det ingen tvekan om att Sverige är den mer jämställda parten men jag har mött situationer som tvingat mig att ifrågasätta min vanliga bild av jämställdhet. Könsrollerna i Polen är starka men å andra sidan är attityden mot kvinnor generellt sällan nedlåtande och våld mot kvinnor är ovanligt. En tuff nöt som jag kommer att behandla i nästa krönika.

Jag gjorde just en 10 gånger för hög överföring av socialförsäkringspengar. Inte lätt att vara egenföretagare. Kan bara hoppas att min revisor fixar detta. Suck. Dessutom fortsätter följetongen med min gamla lägenhet, tanten jag ska träffa gömmer sig så jag kan inte få tag på min post som hon har.

Är annars på väg till Sverige men det blir mycket jobb, både i helgen och veckan för det 37e ICANN-mötet i Nairobi drar igång i helgen och jag är en "remote participant" vilket innebär att jag på distans anvarar för och är med på mötets ccNSO-telefonkonferenser. Ska ägna flygplatsväntan åt att biljardrippelkolla så att alla detaljer är rätt.

Nu har vi börjat få upp lite filmer på jobb-YouTube-kanalen som jag och Gabi startade.

K

 

 

 

En liten glimt av världens trevligaste toalett, som alltså finns på Restaurang Roma i Warszawa. Man hade utan problem kunnat äta hela middagen där inne. När min finska kompis kom ut och sa "Det var nog den trevligaste toan jag nånsin varit på" blev jag ju genast nyfiken men inte ens höga förväntningar tog ner upplevelsen. Soft musik, friska dofter och tända ljus. Jag önskar jag hade bättre bilder, fast de skulle ändå inte göra stället rättvisa. Själva toalettstolen? Den var bakom ett gulddrapperi.

 

K

Visst är det trevligt ibland att promenera efter solnedgång men oftast tycker jag inte det. Det är inte för att det inte är lämpligt som i Malmö där kvällsrundan blir en prick till prick mellan platser för våldtäkter, rån och misshandel. Här KAN man faktiskt gå ut efter mörkrets inbrott. Men när mörkret har gjort inbrott i min lägenhet och jag måste tända lampor och ljus för att kunna se vill jag helst bara ta mig från punkt A till B när jag går ut. Att gå ut först när det mörknat är som att komma försent till en bjudning och kliva in i ett rum där lamporna slocknat och alla gått hem. Då vill man inte hålla hov med sig själv, man går hem igen i stället. Från punkt B tillbaka till A.

Av denna anledning ihop med det faktum att mitt huvud snurrade av saker jag skulle ordna för jobbet gick jag ut och gick en runda i eftermiddags för att lufta hjärnan. Jag hittade den försvunna parken (den fanns alldeles bakom Inteunderbelägring-gatan) och gick lite vilse men hittade hem igen med min iPhone.

Alldeles nästan hemma hittade jag en fantastisk mataffär och nu saknar jag inte längre hälften av alla varor jag hittills saknat. Jag blev för en sekund nästan lite paralyserad av det enorma utbudet och var faktiskt lättad att jag skulle hem till en konferns annars kanske jag hade stått och stirrat dumt in i nån hylla fortfarande. Jag botaniserade bland färska fikon, jordgubbar, färsk pasta, tomater som luktade sol lång väg, sambal olek, olivoljor och.... röda bananer! Aldrig sett det förut.

Jag tycker om att springa men har inte kunnat göra det i Malmö, så små parker att det bara blir som att springa runt runt framför en massa åskådare. Nu har jag äntligen två stora parker alldeles nära mig, Łazienki och Pole Mokotowskie och idag gav jag mig ut på vårens första springrunda. Innan jag hade fått tillräckligt med jobb undan för att kunna komma iväg hade solen gått i moln och det hade börjat tokblåsa. Jag lyckades också missa båda parkerna och vimsade runt mellan metrostationer, trottoarer och parkeringar fast det gjorde inget, det var så skönt att komma ut. Får ta en bättre titt på kartan nästa gång och försöka tajma solen.

Har fått ett par tack på mailen från kollegor som tyckte vår Warszawa-tur var trevlig. Och vår podcast verkar poppis.

K