mitt warszawa

Idag var det så vackert väder att det inte gick att stanna inomhus så jag åkte över till Pragasidan och promenerade omkring med min kamera. Tyvärr blev jag vittne till en misshandel vid en spårvagnsstation, ironiskt med tanke på att jag nyss skrivit i tidningen om hur överdrivna alla varningar om Praga är. Nåja, det kan väl hända lite varsomhelt antar jag, men det var i alla fall väldigt obehagligt och jag tror det som gjorde mig mest uppskakad var att ingen ingrep utan stod bara och rökte och småpratade trots att killen flög rakt ut i spåret. Jag ville göra nåt och blev väldigt frustrerad men vågade inte ingripa ensam mot en aggressiv man med en stor skiftnyckel. Förövaren gav i alla fall upp innan jag lyckats komma på vad jag skulle göra och den slagna killen verkade vinglig men okej.

Förutom det var det trevligt att vara utomhus i solskenet, senare träffade jag en kompis på det bästa kaffestället och vidare till varmt vin (typ glögg) i gamla stan. Här är lite bilder från idag.

 

 

 

 

 

 

 

 

K

Här är min krönika för den här veckan, det blev två denna månad och i stället ingen nästa. Jag visste inte riktigt vad jag skulle skriva om men jag vill verkligen att folk ska veta mer om Warszawas charmiga Praga-distrikt så jag valde att skriva om det. Tyvärr tappade de bort en (polsk) bokstav i tryckningen så Wisła blev felstavat i pappersversionen.

Stadsdel med konst och kulhål
Text: Kristina Nordström
Publicerad 29 oktober 2010 10.08

Warszawa är egentligen inte en homogen stad utan summan av två ganska olika delar, Östra och Västra stranden. Som ni hör skiljs delarna åt av en flod, närmare bestämt Wisła, som kommer ända nedifrån bergen i södra Polen.

Västra stranden bär allt det där som stora europeiska städer ofta innehåller, ett centrum med ett växande antal skyskrapor, en gammal stadskärna som bevarats (eller i detta fall byggts upp igen), ett tunnelbanesystem och diverse annat som ger storstadspuls.

Östra stranden, Praga, har ingenting av detta, och är därför ett missuppfattat område. För att förstå skillnaderna mellan stadsdelarna hjälper det att veta att Warszawaupproret 1944, ett lönlöst försök från polackernas sida att ensamma stå upp mot de tyska trupperna, utspelades främst på den västra stranden kring stadens centrum. Striderna ledde till att denna del av staden jämnades med marken medan stora delar av byggnaderna på den östra stranden fick stå kvar och i brist på uppmärksamhet från stadsledningen väntar dessa kvarter fortfarande på sin tur att renoveras och fräschas upp.

Balkonger med vackra blomlådor smyckar fasader som i många fall är alldeles översållade med kulhål. I början tyckte jag det var märkligt att någon kunde tänka sig att bo i ett sådant hus men nu vet jag att dessa yttre tecken på strid inte berör polackerna särskilt mycket utan endast är en liten del av de gemensamma minnen av kriget som blivit en polsk identitet.

När jag först kom till Warszawa fick jag genast höra att jag inte skulle spendera någon tid på andra sidan floden om jag inte var alldeles tvungen. Det kunde vara farligt. Nu är jag där så ofta jag kan och vet inte om jag ska le åt den överdrivet negativa beskrivningen av stadsdelen eller tycka den är ledsam. Visserligen är det sant att det är en stadsdel med större sociala problem; alkoholismen, tiggeriet och bristen på god läkarvård är mycket mera synlig här, samtidigt är det ändå ett område fullt av liv och lekfullhet på ett helt annat sätt än i det prestigefyllda centrum.

Kanske tack vare att Praga har fått stå undan till förmån för alla projekt i centrum har området fått sin alldeles egna själ och är nu ett spirande tillhåll för konstnärer av olika slag. De gamla nedlagda fabrikerna får tjäna som utställningslokaler och alltfler alternativ kaféer, barer och klubbar dyker upp här och där. Stämningen är avslappnad och opretentiös, långt från dyra märken och höga klackar inne i city. Längre ut har stora villaområden redan brett ut sig och fler är på gång, snart står nya stadion klar inför fotbolls-EM som organiseras av Polen och Ukraina 2012 och här är det också tänkt att den nya tunnelbanelinjen ska passera.

Praga behöver onekligen en viss uppfräschning och de sociala problemen behöver uppmärksamhet, men medan Västra stranden är den del som rusar mot framtiden för att kunna tävla med andra europeiska storstäder är jag säker på att Östra stranden kommer att utgöra stadens unika personlighet och vara en stor anledning till varför Warszawa inte bara är värt ett besök utan även ett återbesök.

K

Jag har ju tidigare tagit bilder av Lazienkiparen under vintern och sommaren. Här följer samma platser i höstkläder.

 

 

 

 

 

 

 

K

Fina dagar med sis i ett höstvackert Waw.

Lazienkiparken är alltid vacker, men jag tycker nog ändå bäst om den på

hösten.

 

 

Självklart ett besök på Glada Grisen (som egentligen heter något helt annat)

 

Hippt och rökigt fotocafé på andra sidan floden.

 

Designmagasin i en gammal fabrik där vi hittade lite julklappar.

 

Hela Waw, och särskilt centralstationen för tillfället, har fullt av såna här skyltar.

Det är namnet på ett byggbolag, så tokigt för oss svenskar.

 

K

Jag har nu äntligen fått tillbaka min telefon men den är inte uppdaterad som den skulle vara, i stället har de bara raderat alla mina apps. Hurra.

K

Var idag på en annan Apple Store där jag köpte min dator för ett drygt år sedan för att byta mitt dåliga batteri. Det har varit dåligt länge och jag kunde gått tidigare men eftersom jag har en treårig garanti var det liksom ingen brådska. Det visade sig dock att den svindyra garantin var tvungen att registreras online nånstans för att den ska gälla, vilket ingen sa till mig när jag köpte den, så nu har jag ingen garanti bara för det och ett batteri får jag snällt köpa för 1200 spänn om jag vill ha ett nytt.

Jag tog en kaffe efter för att lugna ner mig. Tyvärr är det svårt att få tag på bra italienskt kaffe här, en espresso macchiato serveras ofta med ett toppigt berg av mjölkskum i stället för en fin krema. Gabi och jag har samma horoskop och hon har i alla fall läst att vi är snygga i oktober så det är alltid nåt. Döm själva.

 

Jag lämnade igår in min telefon för att få den uppdaterad. Eftersom den är upplåst kan jag inte göra det själv för då låser den sig. De sa att jag skulle komma tillbaka idag klockan tre och hämta den och jag mitt dumma nöt verkar inte ha bott i Polen tillräckligt länge för jag gick dit vid fyra och trodde jag skulle få min telefon.

Killen: "Öööö...har nån ringt dig?"
Jag: "Nej, de sa att jag skulle komma idag kl tre"
Killen: "Jasså det sa de.... (rotar i lådor, ringer teknikkillen).... Leveransen är på väg, kom tillbaka om en halvtimme."
Jag: "De sa att den skulle vara klar nu, men okej..."

Senare tillbaka i butiken..

Killen: "Hej, har ingen ringt dig?"
Jag: "Neej......"
Killen: "Nähä för din telefon är inte klar, du får komma i morgon."
Jag: "Jaha?! Närdå, för nu har jag varit här två gånger och jag behöver min telefon."
Killen: "Ööh... vet inte (ringer upp teknikkillen och ger mig luren)
Teknikkillen: "Hej, alltså jag glömde ringa dig för jag hade en annan kund, du kan hämta din telefon här (på andra sidan stan).
Jag: "Nej tack, ha den bara klar här i morgon så jag kan hämta den..."
Teknikkillen: "Visst, 100 %!"

Vi får väl se i morgon.... Det är i alla fall inte i varje land man kan lämna in sin iPhone till en Apple Store och få den jailbreakad.



K

K

I morgon åker jag till Wroclaw med ett par kompisar. Det är andra gången jag hamnar där efter att andra storslagna planer har gått i stöpet. Det gör mig dock ingenting, jag tycker om den stan och ser gärna mer av den. Här är ett par bilder från tidigare besök.

Jag tog en välbehövlig höstpromenad i Badrumsparken nyss. Jag älskar att se den parken ändras under olika årstider, kan inte bestämma mig för när den är vackrast. Hösten är i alla fall högt rankad. Jag har en ny fin liten kamera men tog inte med mig den såklart. Knäppte i alla fall den här magiska bilden med mobilen vid åkanten.

Jag har en hemlig favorithobby, att gå tillbaka till en gammal kalender och se vad jag gjorde för ett år sedan vid samma tid. Kanske är det för att det blir en så tydlig markör, något konkret jämförbart (oktober vs oktober), som att  året som gått passerar revy och jag ser precis vad jag åstakommit och vad jag hade förväntat mig. Det är som ett bildlöst fotografi av mig själv i tiden.

 

För ett år plus två dagar sedan var det andra demonstrationer utanför presidentpalatset, då handlade det om underskriften av Lissabonfördraget, den sista signifikanta politiska handlingen av president Kachynski innan han avled i april året därpå. I sedvanlig ordning handlade plakaten om Polens undergång, här spar man inte på superlativen.

 

 

 

 

För ett år minus två dagar sedan tog jag den här bilden från mitt fönster i (mitt råtthål i) Gamla Stan. Snön hade kommit tidigt och det var blött och kallt och hemskt några dagar innan den smälte och väntade på sin tur. I år spås den värsta vintern på hundra år så vi får se hur kul det blir.

 

 

 

Er som känner igen bilderna kan jag bara bocka ödmjukt inför, det innebär att ni följt mig ett år. Tack (och tack till er andra också)!

 

K

Min senaste krönika som den är publicerad på kristianstadsbladet.se.   

Alltmer snåla vindar, framåtböjda ansikten och uppfällda kragar. Regndroppar som faller från en gråmulen himmel och samlar mellantider på balkongblommor och lyktstolpar innan de landar på asfalten och gör den glittrande.
På nästan ingen tid alls har Warszawa gått från varma sensommardagar i parken till bistra +5 grader och de polska meteorologerna förutspår den kallaste vintern på hundra år. Med Chopins behagliga men allvarsamma toner i mina hörlurar sitter jag en stund på en bänk på Krakowskie Przedmiescie utanför det hus där han bodde innan ryssarna slängde ut hans flygel genom fönstret och han tvingades fly till Paris.

Det är en vacker paradgata som färdigställdes i sin nuvarande form för bara ett par år sedan. Snett bakom mig ståtar Det Heliga Korsets Kyrka där hans hjärta finns inmurat i en av pelarna i enlighet med hans sista vilja. Framför mig ser jag det franska bageriet, universitetsporten, presidentpalatset och det pampiga Bristol-hotellet. Jag rör mig vidare över gatan till presidentpalatset där det omstridda korset nu är borta och demonstranterna har börjat frysa, de flesta är trots allt över 65.

I närheten står Jaroslaw Kaczynski och talar in i en kamera. Han förklarar att sorgen efter hans bror varit så stor att han behövt medicinera och att han därför förlorade presidentvalet. Han passar också på att kräva regeringens avgång för dess undergivenhet gentemot Ryssland, men jag hör inte detta utan ser bara hur han viftar med armarna till musiken som nu har övergått i ett crescendo, och jag fortsätter.

Vid öppningen till Stare Miasto (Gamla Staden) står en klunga skyltdockor uppställda, de flesta är grå men var femte är orange för att visa hur många – eller hur få – av polackerna som har livförsäkring. De köper hellre tv säger informationen, och regnet droppar från dockornas näsor och fingrar. I gamla staden har vinterns mest annonserade vara börjat dyka upp; den varma ölen. Ölen värms och kryddas med pepparkaka, honung, nejlikor och hallonsirap och känns ända ned i tårna en ruggig dag som den här. Det är mycket folk på pubarna, för i Warszawa träffas man ofta ute, till och med för att fira födelsedagar.

Jag går hemåt och passerar en löpsedel som vittnar om den senaste skandalen; jämställdhetsministern tycker inte att homosexuella bör få undervisa i religiösa skolor. Det blev ett stort rabalder.

Jag åker några stationer med Metron som skulle presenterat sin andra linje till EM 2012 men som har blivit fördröjd fyra år, och åker förbi Plac Wilsona som utsetts till världens vackraste tunnelbanestation med sin enorma ljusvirvel i taket. Sista stoppet är matbutiken på hörnan, ett litet hål i väggen som förutom basutbudet erbjuder pannkakor, kroketter, piroger, korv och en hel massa kakor.

Väl hemma stänger jag dörren om Chopins regnvåta stad men öppnar inte fönstren direkt som jag brukar. Det har blivit höst i Warszawa.

K

Ett sista kort inlägg från L.A. Vi tar oss till flygplatsen om en dryg timme för att åka tillbaka in i framtiden. Jobbveckan har varit mycket givande (om än bitvis ganska stressande och panikartad på grund av min distraherade hjärna).

Kontoret ligger väldigt fint vid en stor marina där de brukar spela in filmer (fast säg var de inte gör det i den här stan). Är mycket trött och ser fram emot att åka tillbaka till ett land med normala portioner, dock har jag verkligen sugit åt mig av den ööööööverdriva vänligheten man möts av här i allmänhet, som Warszawabo är man svältfödd på sånt. Svältfödd I say. Jag önskar det fanns en Venice Beach med en massa härliga knäppgökar i Waw.

Kaffeblask > Palmer > Hollywood > Mulholland Drive > Lökringar > Lemonade > Blockbuster > Radioshack > Taco Bell > Arby's > Venice Beach > Santa Monica Pier > "I can't believe it's not butter" > Arnold > Hippies > Bodybuildare > Football > Sunset Boulevard > Pannkakor > Joggare > Shoppare > Frozen Yoghurt > God bless California!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

K