Hösten har kommit till Chopins stad
Min senaste krönika som den är publicerad på kristianstadsbladet.se.
Alltmer snåla vindar, framåtböjda ansikten och uppfällda kragar. Regndroppar som faller från en gråmulen himmel och samlar mellantider på balkongblommor och lyktstolpar innan de landar på asfalten och gör den glittrande.
På nästan ingen tid alls har Warszawa gått från varma sensommardagar i parken till bistra +5 grader och de polska meteorologerna förutspår den kallaste vintern på hundra år. Med Chopins behagliga men allvarsamma toner i mina hörlurar sitter jag en stund på en bänk på Krakowskie Przedmiescie utanför det hus där han bodde innan ryssarna slängde ut hans flygel genom fönstret och han tvingades fly till Paris.
Det är en vacker paradgata som färdigställdes i sin nuvarande form för bara ett par år sedan. Snett bakom mig ståtar Det Heliga Korsets Kyrka där hans hjärta finns inmurat i en av pelarna i enlighet med hans sista vilja. Framför mig ser jag det franska bageriet, universitetsporten, presidentpalatset och det pampiga Bristol-hotellet. Jag rör mig vidare över gatan till presidentpalatset där det omstridda korset nu är borta och demonstranterna har börjat frysa, de flesta är trots allt över 65.
I närheten står Jaroslaw Kaczynski och talar in i en kamera. Han förklarar att sorgen efter hans bror varit så stor att han behövt medicinera och att han därför förlorade presidentvalet. Han passar också på att kräva regeringens avgång för dess undergivenhet gentemot Ryssland, men jag hör inte detta utan ser bara hur han viftar med armarna till musiken som nu har övergått i ett crescendo, och jag fortsätter.
Vid öppningen till Stare Miasto (Gamla Staden) står en klunga skyltdockor uppställda, de flesta är grå men var femte är orange för att visa hur många – eller hur få – av polackerna som har livförsäkring. De köper hellre tv säger informationen, och regnet droppar från dockornas näsor och fingrar. I gamla staden har vinterns mest annonserade vara börjat dyka upp; den varma ölen. Ölen värms och kryddas med pepparkaka, honung, nejlikor och hallonsirap och känns ända ned i tårna en ruggig dag som den här. Det är mycket folk på pubarna, för i Warszawa träffas man ofta ute, till och med för att fira födelsedagar.
Jag går hemåt och passerar en löpsedel som vittnar om den senaste skandalen; jämställdhetsministern tycker inte att homosexuella bör få undervisa i religiösa skolor. Det blev ett stort rabalder.
Jag åker några stationer med Metron som skulle presenterat sin andra linje till EM 2012 men som har blivit fördröjd fyra år, och åker förbi Plac Wilsona som utsetts till världens vackraste tunnelbanestation med sin enorma ljusvirvel i taket. Sista stoppet är matbutiken på hörnan, ett litet hål i väggen som förutom basutbudet erbjuder pannkakor, kroketter, piroger, korv och en hel massa kakor.
Väl hemma stänger jag dörren om Chopins regnvåta stad men öppnar inte fönstren direkt som jag brukar. Det har blivit höst i Warszawa.
K
Alltmer snåla vindar, framåtböjda ansikten och uppfällda kragar. Regndroppar som faller från en gråmulen himmel och samlar mellantider på balkongblommor och lyktstolpar innan de landar på asfalten och gör den glittrande.
På nästan ingen tid alls har Warszawa gått från varma sensommardagar i parken till bistra +5 grader och de polska meteorologerna förutspår den kallaste vintern på hundra år. Med Chopins behagliga men allvarsamma toner i mina hörlurar sitter jag en stund på en bänk på Krakowskie Przedmiescie utanför det hus där han bodde innan ryssarna slängde ut hans flygel genom fönstret och han tvingades fly till Paris.
Det är en vacker paradgata som färdigställdes i sin nuvarande form för bara ett par år sedan. Snett bakom mig ståtar Det Heliga Korsets Kyrka där hans hjärta finns inmurat i en av pelarna i enlighet med hans sista vilja. Framför mig ser jag det franska bageriet, universitetsporten, presidentpalatset och det pampiga Bristol-hotellet. Jag rör mig vidare över gatan till presidentpalatset där det omstridda korset nu är borta och demonstranterna har börjat frysa, de flesta är trots allt över 65.
I närheten står Jaroslaw Kaczynski och talar in i en kamera. Han förklarar att sorgen efter hans bror varit så stor att han behövt medicinera och att han därför förlorade presidentvalet. Han passar också på att kräva regeringens avgång för dess undergivenhet gentemot Ryssland, men jag hör inte detta utan ser bara hur han viftar med armarna till musiken som nu har övergått i ett crescendo, och jag fortsätter.
Vid öppningen till Stare Miasto (Gamla Staden) står en klunga skyltdockor uppställda, de flesta är grå men var femte är orange för att visa hur många – eller hur få – av polackerna som har livförsäkring. De köper hellre tv säger informationen, och regnet droppar från dockornas näsor och fingrar. I gamla staden har vinterns mest annonserade vara börjat dyka upp; den varma ölen. Ölen värms och kryddas med pepparkaka, honung, nejlikor och hallonsirap och känns ända ned i tårna en ruggig dag som den här. Det är mycket folk på pubarna, för i Warszawa träffas man ofta ute, till och med för att fira födelsedagar.
Jag går hemåt och passerar en löpsedel som vittnar om den senaste skandalen; jämställdhetsministern tycker inte att homosexuella bör få undervisa i religiösa skolor. Det blev ett stort rabalder.
Jag åker några stationer med Metron som skulle presenterat sin andra linje till EM 2012 men som har blivit fördröjd fyra år, och åker förbi Plac Wilsona som utsetts till världens vackraste tunnelbanestation med sin enorma ljusvirvel i taket. Sista stoppet är matbutiken på hörnan, ett litet hål i väggen som förutom basutbudet erbjuder pannkakor, kroketter, piroger, korv och en hel massa kakor.
Väl hemma stänger jag dörren om Chopins regnvåta stad men öppnar inte fönstren direkt som jag brukar. Det har blivit höst i Warszawa.
K
Kommentarer
Postat av: kkw
Bra :) Tack!
Postat av: Thomasadine
A exceptional happy site!
Trackback
