mitt warszawa

Idag väntar jag spänt på mammas och pappas ankomst, i morgon ska vi köra ner till högra hörnet av Polen och kolla in bergen. Det är inte de högsta bergen men desto mer vandringsvänliga och det verkar fantastiskt fint. Nästa vecka när jag kommer tillbaka får ni se mina men än så länge kan ni se andras bilder från Bieszczady här. Håll tummarna för att vädret blir bra!

Jag har också laddat upp en hel massa nya bilder till mitt flickr-konto där ni kan se många fler bilder från Warszawa än vad som är möjligt att lägga upp på bloggen.

K

Hur är det i Polen nu? Jag får frågan av många kompisar. Svaret är att vardagen på ytan har återinfunnit sig, även om känslorna var äkta, eller kanske just därför, började tio dagars hardcore-sorg framkalla ett lätt illamående hos många på slutet. Men med många följde en sorgsenhet ur den dramatiska veckan, nu inkapslad i vardagsbestyren.

På stan rullar bilarna, kaffe latten går åt på uteserveringarna och teatrarna visar föreställningar. Men här och där kan man se en klunga tända ljuslyktor, ett par kompisar som står och betraktar bilerna på de stupade som är uppsatta runtom i stan eller en sorgflagga som fortfarande hänger uppe. Begravningarna och de militära cermonierna pågår fortfarande men nu bara inför små klungor av människor. Det tydligaste spåret finns framför palatset där flaggorna fortfarande hänger på halv stång. Över den tidigare ljusa stenläggningen ligger nu en matta av svart stearin från alla ljuslyktor, som röntgenplåtar av det som många nu bär med sig.


Förlamningen börjar i alla fall mer och mer översättas i förberedelser inför valet den 20e juni. Men det är en mycket lågmäld kampanj, inga slagord eller hetska debatter och på stan syns bara små blygsamma informationsstationer för olika kandidater.

Med tanke på att många av de omkomna både verkade och bodde runtomkring i Warszawas centrum kan staden inom det närmaste vänta sig ett tillskott på 100-150 nya minnestavlor.

K

Okej, rubriken är lite hård, det är alltså mer ett reference-joke än ett påstående att Jarosław Kaczynski, den förolyckade polske prsidentens tvillingbror, skulle vara ond. Däremot står hans och bortgångne broderns parti för många av de värderingar som skapar ont i vår värld, så långt kan jag sträcka mig. Intolerans, motstånd mot det fria valet (abort) och annat som representerar ett civiliserat samhälle idag.

Jarosław vill, som ni kan läsa i den här artikeln i DN, fullfölja sin broders uppdrag och kandiderar därför till presidentposten i det tidigarelagda valet den 20e juni. Ni kan också läsa att presidenten var den mildare av dem två medan bror Jarosław alltid var redo för en kontroversiell fajt. Alltså, den av bröderna som bland annat två år i rad förbjöd Pride-paraden i Polen och som talade positivt om att återinföra dödsstraffet var den mjukare parten. Gud bevare Polen om Jarosław Kaczynski får sympati-överta Polen (fast inte den Gud han själv har kontakt med)!

Låten nedan är en av de bästa som skrivit. Den var klockrent skriven om George W Bush och hur han i Guds namn invaderade länder men den passar på det stora hela fint för the Kaczynski-way också...

K

En påfågel i Badrumsparken på en gren högt upp i ett träd (visste inte att de kunde flyga så högt). Trädet är belyst underifrån.

 

Det översta av de två namnen på den här lappen som satt på min hiss säger "Bogdan Kapusta" vilket betyder "Bodgan Surkål". Knasigt, tyckte jag först. Men visst, polackerna är vansinnigt förtjusta i surkål så varför inte? Jag skulle vilja föreslå följande svenska varianter för att i samma anda ge lite nationalitetidentitet i våra namn. Jag har använt förnamnet Sven i min illustration för att ge den rätta känslan.

 

1. Sven Förening

2. Sven Kaffepåmaten

3. Sven Kräftskiva

3. Sven Nubbe

4. Sven Vårdkö

5. Sven Allemansrätt

6. Sven Avdragsgill

7. Sven Lingonochmjölk

8. Sven Detfinnsingetdåligtväderbaradåligakläder

 

K

Min krönika i dagens Kristianstadsbladet fick förstås handla om flygkraschen. Och om Katyn.

K

"I Bank Pekao sker all administration på papper och man minns Josef Stalin"

K

Har för ca hundrade gången varit och fyllt i min mammas efternamn före giftemål och är nu endast tre veckor från ett polskt personnummer.

K

De konstigaste personerna i Warszawaträffar man vid hållplatserna i väntan på buss eller spårvagn, det har hänt mig flera gånger och jag har haft de konstigaste konversationerna där. Inte fyllon, inte psykfall, jag hittar inget annat bättre ord just nu än knasbollar, renodlade knasbollar. Idag frågade en man (50+ med portfölj) mig vad jag väntade på och i stället för att försöka upprepa frågan när han förstod att jag inte riktigt hängde med (jag hade dessutom lurar i öronen först)  började han en prata om en massa annat på blandad polska och engelska, precis som jag när jag svarade.

- Var kommer fröken ifrån?
- Jag är från Sverige.
- Jasså minsann, Sverige är ett bra land!
- Tycker du? Ja, Polen är också ett bra land.
- Neeej, Polen är inte bra. Inte bra.
- Jasså, varför inte?
- Det är en liten israelisk koloni. Massa judar överallt.
- Jaha (nervöst skratt)... jag måste säga att jag inte förstår varför det är så dåligt.
- Näää, (överseende/förklarande ton) det är för att du inte är från Polen.

Det var längre och mer snubblande än så men kontentan var denna. Det är konstigt för en svensk att träffa en så ogenerad antisemit på en hållplats mitt i stan. Hållplatsen var dessutom avstängd men det förstod jag inte förrän en tjej kom och undrade om vi ville vänta i evighet (egentligen bara till 1 maj men det hade ju känts länge). Innan jag gick presenterade sig mannen som Holy Joe och kysste mig på handen.

K

Många polacker jag pratar med är trötta på att sörja, de ser fram emot den officiella sorgeveckans slut, slutet på all tung symbolik med ryska skogar och askmoln. Jag känner mig också ganska nöjd med överväldigande känslor, det är dags att se framåt, fokusera på det tidigarelagda presidentvalet, gå vidare.

 

Idag begravdes presidenten och hans fru i Krakow, utan hälften av de celebriteter som hade tänkt delta. Igår hölls två cermonier här i WaW, jag svängde förbi den andra vilket var en Gudstjänst på Plac Zamkowy från den plats där kistorna förvarades över natten. Högtalare var uppsatta runt hela torget tillsammans med en storbilsskärm.

 

Här är några sista bilder från sorgens Warszawa, sen blir det hoppfullhet och nystart för hela slanten, promise.

 

En fågel lyfter från Katyn-monumentet på Andersa.

 

 

Några av de tusentals deltagarna i den officiella begravningsgudstjänsten på Plac Zamkowy.

 

 

Ljus vid Katyn-monumentet på Plac Zamkowy. En kvinna ur Katyn-kommittén

knäböjer bredvid, troligen en änka. Poliser står uppradade bredvid för att gripa in

om det skulle behövas i den stora folkmassan, men det gör det inte.

 

 

Det märktes på de annars så packade spårvagnarna att större delen av stan var på den officiella minnesgudstjänsten igår kväll. Skriver lite mer om det senare. Nu ska jag till parken.

 

K

Jag går genom stan med min stora och smakmässigt fullt tillfredsställande kaffe latte för tolvochfemti, förbi uteserveringar där folk läser samma tidning som jag också fick med mig från affären idag och ska göra mitt bästa för att läsa senare. Den handlar om kraschen, allt handlar om kraschen eller presidentbegravningen, för även om det inte går att prata om det hela tiden så täcker det alla samtal som askmolnet täcker hela norra Europa utan att det syns.

Under de senaste dagarna av sorg har våren exploderat i Warszawa, våren vi väntat på så länge. Nu fylls buskar med gula och vita blommor och kvistarna med gröna skott, luften är full av spirande hoppfullhet så som den är om våren, fast nu med en slags slöja av ironi.

Hela det polska luftrummet är stängt tills vidare och askan kan komma att hindra statschefer runt om i världen att delta i begravningen på söndag. Och medelkötiden till palatset är nu 13 timmar.

K

Jag orkade inte gå och titta på Lit de Parade-kön idag och ni orkar väl inte se fler bilder från den heller så jag tog en sorgpaus och åt sushi med min finska kompis. Det var en rolig vägbeskrivning han hade fått, enligt den skulle restaurangen ligga på gatan Grzybowska "under ett betonghus" vilket i det området är ungefär som att leta efter en speciell banan med beskrivningen att den ligger inuti ett bananskal.

Det var i alla fall ett mycket trevligt ställe, eftersom det var fullt annars fick vi sitta vid disken och se kockarna jobba. Den skrockande kocken smög till oss några extra bitar helt gratis. Snart ska vi starta vår matblogg om restaurangerna i Warszawa.

Debatten kring den kontroversiella begravningsplatsen är het, celebriteter som regissören Andrzej Wajda har bett kyrkan att tänka om. Wajda är ett tungt namn i sammanhanget eftersom - som jag tidigare skrivit om - han dels är en av Polens största regissörer och dels hade en far som avrättades i Katyn (2008 kom hans film om händelsen och fick en Oscarsnominering för bästa utländska film). Igår var också Josef Piłsudskis barnbarn i Krakow försäkra sig om att Kaczynski inte läggs i närheten av deras farfar/morfar. Och mycket riktigt, Kaczynski ska läggas i korridoren, inte i det fina rummet.

Var en sväng vid palatset igen igår kväll med en kompis som ännu inte hunnit se den långa kön av människor, det är faktiskt en syn värd en omväg. När vi kom dit kunde vi läsa på storbildsskärmen att Lit de paraden var stängd mellan 6:30 och 8:30 samt ytterligare två timmar runt klockan ett på natten, den första pausen pågick när vi kom och anledningen var att kistorna med de övriga omkomna nu anlänt från Moskva och presidentens närmaste medarbetare också skulle ställas fram för paraden.

Anyway, medelkötiden är enligt polska nyheter 9 timmar för att få se kistorna vilket måste betyda att de stackare som som börjar köa vid 5-6-tiden på kvällen får plussa på de extra fyra för pauserna och därmed vänta i 13 härliga timmar på att visa presidentparet kärlek och respekt.

 

 

I övrigt vill jag tacka Gabi för en hel del av den information jag delar med er, hon har både tv och polsk man.

 

K

Jodå, på många håll ligger sorgen fortfarande tung över Polen och vid presidentpalatset köar människor fortfarande för att få ta förväl av sin president, men igår - när platsen för presidentparets sista vila avslöjades - byttes för många sorgen mot ilska och frustration. Den valda platsen är slottet Wawel i Krakow och tillkännagivandet fick ca 500 personer att gå ut på gatorna i Krakow igår för att protestera. Sms-kedjor går genom landet som uppmanar folk till fortsatta protester och på nätet är debatten het. Varför?

För det första har Kaczynski ingen personlig koppling till Krakow, han bodde i Warszawa med undantag för några år i Gdansk. För det andra är Wawel en mytomspunnen och närmast helig plats för polackerna där de allra största nationalhjältarna (det finns många att välja på i Polen) har lagts för sin sista vila. Att Lech Kaczynski - en kontroversiell karaktär som bland annat förbjudit Pride-paraden två år i rad och talat positivt kring att återinföra dödsstraffet - nu ska begravas där, bredvid bland andra Josef Piłsudski som ledde Polen till frihet under första världskriget väcker starka känslor hos många. Han hade visserligen sina anhängare och han kämpade för Polens självständighet tillsammans med Lech Wałęsa back in the days men han kan knappast beskrivas som en folkhjälte.

De senaste dagarna har präglats av respekt och som jag tidigare nämnt har politiska åsikter varit mindre viktiga. Gårdagens besked har dock tvingat upp dem på agendan igen innan de polska tårarna hunnit torka. Man talar om att tvillingbrodern Jarosław Laczynski utnyttjar sorgen och chocken för att höja upp sin bror (och därmed sig själv) till en högre nivå än han förtjänar. Eftersom ingen president dött under Polens senaste decennier av självständighet finns det heller ingen praxis för hur och var man bör begrava dem.

Såhär svarar en polack på en kommentar från en amerikan som tycker att Wawel är en bra idé:

"Dan, I’m sorry to say this, but you’re American so you can’t understand what Wawel means for us, Poles. The protest isn’t caused by the lack of respect. I had a great respect for President Kaczyński myself and I highly appreciate him but I still think that he shouldn’t be buried in Wawel. We have an Alley of Distinguished Persons on Powązki in Warsaw and in my opinion it is the best place for President Kaczyński. President Narutowicz was buried there as well.
It’s like… Ok. Imagine that you have a special place where only the The Founding Fathers of the United States are buried. Would you like for example Bob Dole to be buried there too? Or George W. Bush? You need to earn for Wawel by your acts not by the way you died…"

Mer om denna debatt kan läsas här:

Dagens Nyheter - Begravningsplats splittrar Polen

Trend News - Protests over Kaczynski's final resting place

K

Det är dags att vi skrotar uttrycket "Polsk riksdag" som ett uttryck för oordning. Det har varit omöjligt att undgå de polska myndigheternas närmast felfria organisering av allt som hänt sedan flygkraschen i lördags: snabb uppsamling av utbrända gravlyktor och vissna blommor; utdelning av vatten till folkmassorna och utplacering av tillfälliga toaletter; den stora kortegen med presidentens kropp, uppsättning av sjukvårdsstationer etc.

Och nu: Välorganiserad Lit de Parade med de tusentals människor som står i kö för att ta ett sista förväl av presidentparet, dag som natt. Parets kistor står inne i presidentkapellet och på en storbildsskärm utanför palatsen kan folkmassan se dem och följa alla förväl.

Kön av människor sträckte sig tidigare ikväll från palatset ända bort till gamla stan, och ändå var linjen inte rak utan slingrade sig som en orm framför Sant Annas kyrka och runt Sigismund-statyn, flera kilometer lång.

Till min stora besvikelse nämndes Polen överhuvudtaget inte igår i det två timmar långa nyhetsmagasinet Studio Ett på Sveriges Radio som är inriktat på att fördjupa Ekots nyheter. Inte heller finns det på agendan för dagens program. Vad ska behöva hända i Polen för att intresset för vårt grannland ska sträcka sig utöver helgens sensationsrubriker? Jag är säker på att det inte hade blivit förbisett om det hade varit Norge eller Tyskland det handlade om. Ibland undrar jag om Polen har några riktiga vänner i Europa.


K

Här ser ni bilder från i söndags då kistan med Lech Kaczynskis kropp lastades på ett plan och flögs till Warszawa där den mottogs av bland andra hans dotter och tvillingbror. Efter mottagandet kördes kistan i en kortege genom stan. Just när bilen med kistan passerade klappade folk och tystnade sedan så att kistans färd kunde följas av ljudvågor genom en annars dödstyst stad.

 

K

I vissa stunder, på vissa platser i stan kan man tro att allt är som vanligt. Människor pratar i mobiler, skyndar sig över gatan, någon skrattar. Men så fort man lyfter blicken ser man att det inte är en vanlig måndag i Warszawa. Rödvita flaggor med svarta sorgband hänger överallt från byggnader, ofta i speciella flagghållare men även spontant från balkonger och klistrade på fönster. Lite här och där på trottoarerna brinner gravlyktor, ibland i klungor ibland ensamma. Tidningsstånden är fulla av extraupplagor.



Ju närmre man kommer presidentpalatset desto tätare klungor av ljus och desto tätare klungor av människor. Även idag uppgår antalet till tre siffror, ändå är det först i morgon som kistan kommer att ställas fram så att folk kan ta förväl. Tv-teamen sänder konstant från platsen, olika människor intervjuas på det höga podiet. De runda annonspelarna visar svartvita posters med listor över de omkomna. På baksidan av en kiosk kan man även se bilder på de stupade. Folk stannar och tittar, tar bilder.




Det pågår ett intensivt röjningsarbete framför palatset, tusentals utbrunna gravlyktor måste fraktas därifrån. Trots alla människor hörs klirret tydligt när lyktorna samlas i säckar av militärklädda ungdomar. Marken är hal av allt stearin. Blommor som hängts upp i skyltar och gatlyktor slokar. Nya blommor, främst röda och vita tulpaner, och nya lyktor säljs på lastpallar och ur bagageluckor.

Några pratar i de polska tv-sofforna om att människor är hycklare som nu vill visa sin respekt för en president de förut har hånat. De säger också att folk först nu förstår hur bra han varit. Det är sant att president Lech Kaczynski fick under sin levnad ta emot mycket spott och spe (och jag säger inte att det var obefogat) för sina kontroversiella åsikter och det må vara sant att många nu fokuserar på vad han trots allt gjorde som de beundrade. Men huru vida man tänkte rösta på honom i nästa val är ändå sekundärt för de flesta just nu. Presidenten hedras för att han älskade och levde för sitt land, det kan ingen förneka, och jag tycker det är opassande och onödigt av folk att kritisera sina medmänniskors reaktioner i denna fas av chock och sorg. Det är i första hand nästan 100 människor som mist sina liv och ett land som mist sina ledare, ett mycket hårt slag för landet. Är det inte naturligt att man i en så tragisk situation lyfter fram det goda i de man mist? Något annat hade varit kallt och skrämmande och ingenting jag hade velat vara en del av. Det andra kan komma senare i den mån det behövs. Jag var stark motståndare till Kaczynskibrödernas politik och det som hänt förändrar inte mina politiska värderingar men jag kommer antagligen att gå till presidentpalatset varenda kväll den här veckan för att visa min respekt och försöka förstå vad som händer i Polen just nu.

Jag kan inte låta bli att tänka på någon slags korsfästelse, Lech Kaczynski och de andras liv offrades på vägen till en försoningscermoni och deras död kanske blir det som låter Polen och Ryssland nå den ultimata försoningen, den försoning som var ljusår härifrån före kraschen.



K

Kristianstadsbladet gjorde en snabb intervju med mig igår när jag stod i folkhavet framför palatset. Ni kan också läsa mer på min arbetskamrat Gabis blogg. Dessutom var min fotograf-vän Adam här i helgen med en kollega för att göra några reportage. Här kan ni läsa om hans intryck av helgens händelser.

K

 

 

Vid presidentpalatset på Krakowskie Przedmiescie:

K

Jag antar att många av er har följt nyheterna, det är svårt att veta vad man ska säga förutom hur surrealistisk detta är. Ni har sett mig skriva om Katyn innan, och glatts åt den här försoningscermonin då polackerna skulle få upprättelse efter 70 år av lögner och förnekelse. Flera anhöriga till Katyn-offer fanns på planet och har alltså nu mött döden i samma skog, mer eller mindre. Det är ofattbart. Och allt på grund av ett dumt beslut att försöka landa i dimma. Tydligen var det dessutom så att presidenten inte ens var inbjuden till den officiella cermonin som hölls den 7e april (endast premiärminister Tusk) utan beslöt sig för att åka ändå och hålla en egen cermoni på plats 3 dagar senare, oinbjuden. Enligt rapporteringarna kan varningarna om tät dimma från den ryska militären ha tagits som ett försök att stoppa besöket...

Polen har återigen förlorat många av sina ledare, presidenten och hans fru, riksbankschefen, vice utrikesminister, i stort sett alla militära ledare: flygvapnet; marinen; marktrupperna och överbefälhavare med flera. När ska egentligen det här landet få en chans att återhämta sig på riktigt från allt det varit med om?

Jag har i några år nu följt bröderna Lech och Jaroslaw Kaczynski, de båda barnstjärnorna som fick makten i Polen och som president och premiärminister styrde det med rejält konservativa händer och ytterst tvivelaktiga beslut tills det blev ohållbart och den ena brodern avsattes i ett extrainsatts omval. Presidenten Lech satt dock kvar och nytt val skulle hållas i höst där han återigen tänkte ställa upp. Aldrig hade jag trott att duon Kaczynski skulle sluta såhär.

Jag hade velat gå med mina kompisar till presidentpalatset och tusentals Warszawabor idag för att försöka ta in allt men jag får åka dit i morgon när jag kommer tillbaka till stan.

Idag möts regeringen i ett krismöte och man ska prata om hur landet ska fortsätta.

 

En av Lech Kaczynskis sista stora politiska insatser, undertecknandet av Lissabonfördraget:

 

 

Bröderna som skådespelare/barnstjärnor:

 

 

K

Jag förstår mig inte på kråkorna som bor på takåsarna utanför mina fönster. Jag hängde ut mina fårpälsar för vädring tidigare men fick ta in dem igen eftersom de höll på att slitas i stycken. Så fort jag vände ryggen till dök en kråka ner och flög sen iväg med näbben full av trasslig päls. Mina stackars små djur.

K