L.A. baby!
I morgon åker jag med jobbet till L.A. för en veckas retreat på huvudkontoret men en massa möten. Jag brukar ju inte blogga om saker som inte har direkt med Polen eller Warszawa att göra men jag kanske gör ett undantag den här gången (jag hade ju inte varit där om jag inte hade varit här) ... så vi hörs nog därifrån!
K
K
Mera folklore!
Idag var jag med Gabi en sväng på stan för att shoppa presenter till våra kollegor i L.A. I affären Cepelia som har en massa fin polsk folklore köpte jag den här fina muggen till mig själv. Nu har jag fyllt den med lite svensk folklore; saltlakrits-te.
K
One man's trash...
Jag har på sistone haft mycket ambitiösa planer på att vara hälsosam. Två gånger den här veckan har jag försökt gå på långpromenader men i stället funnit mig gå en mycket kort sträcka till en bar. Jag kan tyvärr inte enbart skylla detta på mina medpromenanter heller. Fast det har varit en illa trevlig vecka.
Igår när jag kom hem från ytterligare en "promenad" vid midnatt och rotade i min väska efter nycklarna upptäckte jag att de inte fanns där. Jag övervägde panik och gjorde samtidigt upp planer i huvudet; Ta taxi till en kompis, kontakta ägarna (fanns det ens ett extra nyckelpar?), kontakta jobbet, ringa mamma och gråta. Och såklart, spåra min väg för att se om de mot fömodan kan komma tillrätta. Så jag började med att ta hissen ner till soprummet som jag svängt inom på min väg ut förut. Jag stod framför den soptunna jag hade slängt mina sopor i och lyfte systematiskt på påsar och vattendunkar..... och som min lille gudson skulle ha uttryckt det: "DÄR!". De låg en bit ner i tunnan, mina älskade nycklar. Ibland ordnar det sig.
Igår när jag kom hem från ytterligare en "promenad" vid midnatt och rotade i min väska efter nycklarna upptäckte jag att de inte fanns där. Jag övervägde panik och gjorde samtidigt upp planer i huvudet; Ta taxi till en kompis, kontakta ägarna (fanns det ens ett extra nyckelpar?), kontakta jobbet, ringa mamma och gråta. Och såklart, spåra min väg för att se om de mot fömodan kan komma tillrätta. Så jag började med att ta hissen ner till soprummet som jag svängt inom på min väg ut förut. Jag stod framför den soptunna jag hade slängt mina sopor i och lyfte systematiskt på påsar och vattendunkar..... och som min lille gudson skulle ha uttryckt det: "DÄR!". De låg en bit ner i tunnan, mina älskade nycklar. Ibland ordnar det sig.
K
Stadsvandring
Det händer alltid något i den här stan, när jag bodde på Plac Zamkowy hände det oftast rakt under mitt fönster men jag är så glad att jag bor i ett mer vanligt kvarter och i stället kan säka mig till händelserna. Häromkvällen var jag ute på höstpromenad och tänkte dela med mig av den.
Vi börjar på min balkong. Jag har tänkt hela sommaren på att sätta blommor
på min balkong men inte förrän i september fick jag dit lite fesen ljung. När jag
kom hem från semestern hade den dock antagit en vacker ceris färg och strålar
nu såhär fint!
Vid De Tre Korsens plats råkade jag på det här härliga gänget. Det var ca 600 pers
(gissar jag) som var ute på en "Marsch för Jesus Kristus" sådär på söndageftermiddagen.
Den här killen hade första parkett
Jesus Kristus var såklart också med i tavelform, kanske i annan form
också, vad vet jag.
På Plac Zamkowy fanns denna installation för att illustrera att polackerna hellre
köper TV än försäkring, typ.
Var femte docka är orange, det är så många polacker som har livförsäkring.
Aj,aj, den här tjejen hade råkat illa ut, tur att hon var en av de försäkrade!
Framför presidentpalatset fanns kravallstaketen kvar framför den plats där
det nu flyttade korset stod.
På andra sidan gatan stod kors-mobben som mer såg ut som ett PRO-möte. Det
är alltså inte Polens spirande ungdom som har orsakat den här charaden om ni förstår
vad jag menar.
I rest my case.
K
Krönikedags
Nu har höstens krönikor i Kristianstadsbladet dragit igång och här är min första.
Korset som orsakade kaos
Text: Kristina Nordström
Uppdaterad 17 september 2010 11.29 Publicerad 17 september 2010 11.29
Man skulle lätt kunna tro att vårens prövningar med flygolyckan och översvämningarna skulle lämna polackerna med en längtan efter att i lugn och ro få slicka såren och ta nya tag. Så blev det inte riktigt. Sommaren i Warszawa har präglats av en passionerad konflikt som delat stadens invånare i två läger.
Efter att den nya presidenten Komorowski svurits in tog han beslutet att flytta det stora träkors som stått framför presidentpalatset sedan flygolyckan för att hedra den avlidne president Kaczynski. Komorowski ville inte på något sätt vanhelga sin företrädares minne, utan helt enkelt bara städa undan sorgen för att markera den nya eran och i stället placera korset i S:t Annakyrkan en kort bit därifrån.
Då utbröt kaos. Anhängare till Kaczynski campade framför korset för att skydda det och det första försöket att flytta det misslyckades. Den avlidne presidentens bror och förloraren i junis presidentval, Jaroslaw Kaczynski, tog tillfället i akt och eldade på sin brors supportrar varpå en motgrupp av människor som upprördes av korsbeskyddarna bildades.
De båda lägren växte, Facebookgrupper med tusentals medlemmar, planerade aktioner, massdemonstrationer på plats och radio- och tv-debatter blossade i sommarvärmen och jag förstod först ingenting. Kravallstaket, hänvisningar till Gud och Satan och Warszawaupproret 1944 fick mig att blinka förvirrat mot detta rasande skådespel och med genuint oförstånd frågade jag mina polska vänner, varför i hela friden gör folk såhär? Svaret blev alltid detsamma, en lätt generad axelryckning med orden; "Detta är Polen".
Och visst kan jag se mönstret, samma slags lättkränkthet som jag så ofta såg i mitt socionomyrke hos människor som haft alltför mycket att göra med myndigheter, som tvingats låta andra styra deras liv under lång tid.
Gemensamt för de flesta polacker är att de känner för sitt land och vill se en sund utveckling, skiljaktigheterna ligger i definitionerna. En del vill stärka landet genom att skydda det från omvärlden, med minnet av historien ser man invandring som ett hot och EU som en slags ockupationsmakt medan en annan del vill in i Europa på samma villkor som alla andra och sluta vara den som halkar efter. Som kallfront och varmfront tycks dessa flanker ständigt drabba samman med blixt och dunder, där sidan som har ansiktet vänt mot Europa tycks vara den marginellt starkare parten.
Att ett barn som blir slaget lär sig slåss är ett känt faktum och jag tror nog att Polen kan komma att behöva ett par generationer till av demokrati och fred innan landet kan slappna av, sänka garden något och fortsätta bygga på den goda dialog som Solidaritetsrörelsen lade grund för 30 år tillbaka. Men för att detta ska kunna ske, både inom landet och i relation till Europa, måste den låga självkänslan stärkas och det inlärda mindervärdeskomplexet mattas av. Här har övriga Europa, som så många gånger vänt Polen ryggen, ett stort ansvar att se och släppa in.
Och korset? Jo det flyttades till slut under en hemlig operation i går morse.
K
Korset som orsakade kaos
Text: Kristina Nordström
Uppdaterad 17 september 2010 11.29 Publicerad 17 september 2010 11.29
Man skulle lätt kunna tro att vårens prövningar med flygolyckan och översvämningarna skulle lämna polackerna med en längtan efter att i lugn och ro få slicka såren och ta nya tag. Så blev det inte riktigt. Sommaren i Warszawa har präglats av en passionerad konflikt som delat stadens invånare i två läger.
Efter att den nya presidenten Komorowski svurits in tog han beslutet att flytta det stora träkors som stått framför presidentpalatset sedan flygolyckan för att hedra den avlidne president Kaczynski. Komorowski ville inte på något sätt vanhelga sin företrädares minne, utan helt enkelt bara städa undan sorgen för att markera den nya eran och i stället placera korset i S:t Annakyrkan en kort bit därifrån.
Då utbröt kaos. Anhängare till Kaczynski campade framför korset för att skydda det och det första försöket att flytta det misslyckades. Den avlidne presidentens bror och förloraren i junis presidentval, Jaroslaw Kaczynski, tog tillfället i akt och eldade på sin brors supportrar varpå en motgrupp av människor som upprördes av korsbeskyddarna bildades.
De båda lägren växte, Facebookgrupper med tusentals medlemmar, planerade aktioner, massdemonstrationer på plats och radio- och tv-debatter blossade i sommarvärmen och jag förstod först ingenting. Kravallstaket, hänvisningar till Gud och Satan och Warszawaupproret 1944 fick mig att blinka förvirrat mot detta rasande skådespel och med genuint oförstånd frågade jag mina polska vänner, varför i hela friden gör folk såhär? Svaret blev alltid detsamma, en lätt generad axelryckning med orden; "Detta är Polen".
Och visst kan jag se mönstret, samma slags lättkränkthet som jag så ofta såg i mitt socionomyrke hos människor som haft alltför mycket att göra med myndigheter, som tvingats låta andra styra deras liv under lång tid.
Gemensamt för de flesta polacker är att de känner för sitt land och vill se en sund utveckling, skiljaktigheterna ligger i definitionerna. En del vill stärka landet genom att skydda det från omvärlden, med minnet av historien ser man invandring som ett hot och EU som en slags ockupationsmakt medan en annan del vill in i Europa på samma villkor som alla andra och sluta vara den som halkar efter. Som kallfront och varmfront tycks dessa flanker ständigt drabba samman med blixt och dunder, där sidan som har ansiktet vänt mot Europa tycks vara den marginellt starkare parten.
Att ett barn som blir slaget lär sig slåss är ett känt faktum och jag tror nog att Polen kan komma att behöva ett par generationer till av demokrati och fred innan landet kan slappna av, sänka garden något och fortsätta bygga på den goda dialog som Solidaritetsrörelsen lade grund för 30 år tillbaka. Men för att detta ska kunna ske, både inom landet och i relation till Europa, måste den låga självkänslan stärkas och det inlärda mindervärdeskomplexet mattas av. Här har övriga Europa, som så många gånger vänt Polen ryggen, ett stort ansvar att se och släppa in.
Och korset? Jo det flyttades till slut under en hemlig operation i går morse.
K
Välkomstkommitté
Jag var så glad att komma tillbaka till min polska lägenhet ikväll efter så mycket flygresande att jag knappt vet vad som är upp eller ner längre. Semestern i Kroatien var fantastiskt mysig och det känns lite overkligt att jag sprang omkring i Zagreb så sent som i förrgår men ändå sedan dess hunnit med en liten tripp till Bryssel. Gabi konstaterade på planet ikväll att jag hunnit med 4 länder på 2 dagar, om man räknar med Danmark la hon sedan till.
En mindre glad överraskning var att min lägenhet blivit ett litet kollektiv medan jag var borta, jag möttes av fyra små kackerlackor i badrummet... Får nog ge mig ut och köpa det där polska insektssprayet som min läsare Marianne tipsade om längre tillbaka. Dörren till badrummet är ordentligt stängd så länge.
Ser fram emot två veckor av det goda i Warszawa innan det är dags för nästa utmaning, resan till huudkontoret i L.A.
K
En mindre glad överraskning var att min lägenhet blivit ett litet kollektiv medan jag var borta, jag möttes av fyra små kackerlackor i badrummet... Får nog ge mig ut och köpa det där polska insektssprayet som min läsare Marianne tipsade om längre tillbaka. Dörren till badrummet är ordentligt stängd så länge.
Ser fram emot två veckor av det goda i Warszawa innan det är dags för nästa utmaning, resan till huudkontoret i L.A.
K
Billigt och tyskfritt
Jag har fått klagomål på den dåliga uppdateringen, med all rätt. Jag har haft dålig motivation att blogga på sistone, kanske för att jag flängt så mycket från den ena platsen till den andra och inte haft ro att fundera över alla polska knasigheter. Nu blir det illa igen eftersom jag ska iväg på en ny semester. Jag kan dock berätta om en rolig förklaring jag fick till vart polackerna åker så mycket på semester fast solresor är ganska dyrt från Polen.
"Jo, polackerna åker dit tyskarna inte åker för de vill inte semestra med tyskar, och då åker de från Tyskland i stället, till de ställen som är billiga eftersom inga tyskar vill dit."
Två flugor i smäll!
K
"Jo, polackerna åker dit tyskarna inte åker för de vill inte semestra med tyskar, och då åker de från Tyskland i stället, till de ställen som är billiga eftersom inga tyskar vill dit."
Två flugor i smäll!
K
