One man's trash...
Jag har på sistone haft mycket ambitiösa planer på att vara hälsosam. Två gånger den här veckan har jag försökt gå på långpromenader men i stället funnit mig gå en mycket kort sträcka till en bar. Jag kan tyvärr inte enbart skylla detta på mina medpromenanter heller. Fast det har varit en illa trevlig vecka.
Igår när jag kom hem från ytterligare en "promenad" vid midnatt och rotade i min väska efter nycklarna upptäckte jag att de inte fanns där. Jag övervägde panik och gjorde samtidigt upp planer i huvudet; Ta taxi till en kompis, kontakta ägarna (fanns det ens ett extra nyckelpar?), kontakta jobbet, ringa mamma och gråta. Och såklart, spåra min väg för att se om de mot fömodan kan komma tillrätta. Så jag började med att ta hissen ner till soprummet som jag svängt inom på min väg ut förut. Jag stod framför den soptunna jag hade slängt mina sopor i och lyfte systematiskt på påsar och vattendunkar..... och som min lille gudson skulle ha uttryckt det: "DÄR!". De låg en bit ner i tunnan, mina älskade nycklar. Ibland ordnar det sig.
Igår när jag kom hem från ytterligare en "promenad" vid midnatt och rotade i min väska efter nycklarna upptäckte jag att de inte fanns där. Jag övervägde panik och gjorde samtidigt upp planer i huvudet; Ta taxi till en kompis, kontakta ägarna (fanns det ens ett extra nyckelpar?), kontakta jobbet, ringa mamma och gråta. Och såklart, spåra min väg för att se om de mot fömodan kan komma tillrätta. Så jag började med att ta hissen ner till soprummet som jag svängt inom på min väg ut förut. Jag stod framför den soptunna jag hade slängt mina sopor i och lyfte systematiskt på påsar och vattendunkar..... och som min lille gudson skulle ha uttryckt det: "DÄR!". De låg en bit ner i tunnan, mina älskade nycklar. Ibland ordnar det sig.
K
Kommentarer
Postat av: Karin
Facebookskadad som jag är så letade jag efter en "like-knapp" att klicka på:)
Trackback
