mitt warszawa

När det på ibland är svårt att bo i ett land man inte är van vid och många saker går fel kan man sätta sig i ett hörn och vagga fram och tillbaka medan man läser ett av sina inköpskvitton för det är sannerligen uppiggande läsning. Här är gårdagens skörd.

• 5 stora tomater
• En liten palsternacka
• 5 stora rödbetor
• 1 fryst pizza med svamp och skinka
• 1 fryst pizza med salami
• Ett halvt kilo piroger med kött
• Ett kilo morötter
• 2 kalla halvliters vattenflaskor
• Ett halvt kilo blåbärsyoghurt
• Ett hekto salami
• Ett kilo lök
• En brödlimpa
• Halstabletter

Summa: 75 kronor

K

På universitetsbibliotekets tak här i Warszawa finns en annorlunda park med en häftig futuristisk miljö. Från olika platser i parken kan man se ner i biblioteket eftersom taket är av glas (eller möjligen plast) och allt är liksom metalliskt grönaktigt eller stålfärgat förutom de gula och rosa blommorna. Parken är också full av utmejslade gömställen och krypin för busiga barn, kramiga par eller för den som vill gömma sig från världen en stund och man har låtit cylindrar och rör vara en del av landskapet. Från stora delar av parken har man utsikt över floden. En fantastisk plats.

 

 

 

 

 

 

 

 

K

Det är välbekant, det är billigt, det är en mardröm. Och det var dumt av mig att åka dit en söndag.

Eftersom min bäddsoffa inte är längre än att min far måste sova på diagonalen och att min mor därmed (som under förra årets besök) skulle behöva nöja sig med en liten tårtbit av den gemensamma bädden, åkte jag inför deras besök idag till IKEA för att skaffa en madrass. Det började dåligt på bussen när en snörpig dam tyckte att min sko var för nära hennes byxa fast jag satt där först och hon bara hade behövt vrida benen obetydligt till vänster för att undvika kollisionen. Hon borstade dock demonstrativt bort osynlig smuts från sina jeans och snörpte på sin snörpiga mun. Pga av detta åkte ordet "surkärring" in nånstans i mitten på min elektroniska matförslagslista som jag just då höll på att komponera.

Det fortsatte något trevligare med 15 köttbullar i restaurangavdelningen, även om det var fasligt långt dit (jag missade genvägen) och det var så mycket folk att jag fick någon slags panikbaserad tunnelsyn. Jag ville gå i min takt (= powerwalk), inte strosa långsamt i bredd som de flesta verkade föredra, vilket egentligen gav mig all rätt i världen att på allvar använda mina armbågar och det var bara av mitt hjärtas godhet som jag (nästa helt) lät bli. När jag hade krånglat mig förbi alla och ätit min mat var det dags för den stora utmaningen. Nedervåningen och s m å s a k s a v d e l n i n g a r n a. Resan bort till tag-själv-lagret kan jag inte beskriva i ord, jag vill helst bara glömma den. Väl framme vid infodisken vid lagret utspelade sig följande konversation på engelska:

- Hej, jag letar efter en madrass, alltså inte en madrass för en säng utan en för golvet.
Mannen vid disken nickar och blippar lite på datorn varpå han vrider skärmen åt mig håll. Jag ser ordet Sultan framför varenda en av dem och vet att det är sängmadrasser. Försöker igen.
- Nej, alltså jag vill inte ha en madrass för en säng utan en jag kan lägga på golvet.
Mannen nickar och blippar lite till sedan vrider han skärmen mot mig igen.
- Den här kan jag rekommendera, säger han och visar en bild på en tjock sängbotten, pris 1200:-
- Nej, alltså INTE en madrass för en säng utan en tunn madrass att lägga direkt på golvet!
- På golvet???
- JA!
- Det vet jag inte om vi har. Vänta så ska jag hämta min kollega.
Han piper iväg. Efter några minuter kommer en kollega springande. Jag upprepar samma sak.
- Det är bäst du går till sängavdelningen där du kan se madrasserna, säger han. För här är de ihoprullade och du kan inte ser hur de ser ut.
- Okej, men det är ju onödigt att jag går dit om ni ändå inte har någon sådan, ni var osäkra på det?
- Jag vet inte, du får väl bara ta en som passar ditt golv. (passar mitt golv?)

Sammanbiten började jag färden åter mot sängavdelningen. MOTSTRÖMS. Vagnar som blockerade hela gångfilen, par som höll varann i händerna och tittade på saker på var sin sidan om gången, barn utan styrförmåga, folk som hostade utan att hålla för munnen, plankor som pekade åt  alla håll och värst av allt, denna låååååångsamhet.

Jag kom upp till sängavdelningen äntligen och hade sådan tur att kvinnan bakom disken pratade engelska. Efter att några gånger och på olika sätt försökt förklara för henne att jag inte vill ha en sängmadrass utan en d i r e k t på golvet insisterade hon på att jag iaf måste ha någon sorts träplankor under för luftcirkulationen (herregud!). Jag avböjde och hon gav sig tack och lov. Till slut visade hon mig något som liknade vad vi i Sverige skulle kalla en "vanlig madrass". Den låg visserligen i en sängstomme och hade något extra lager på sig men den var av de rätta måtten. Fast med stålfjädrar i. Jag fick numret till rätt bås i tag-själv-lagret och tog mig återigen igenom folkhavet från helvetet. Eftersom jag tyckte 220 svenska kronor var mycket för en madrass som jag inte ens visste om den var bra ringde jag mamma för att få råd. Först blev jag irriterad när hon ställde samma frågor jag ville ha svar på och sedan satte jag mig i en soffa och brast i gråt och sa "Mamma, jag vill inte vara här, jag hatar IKEA. Jag vill åka hem!".

När jag snörvlat klart gick jag ändå bort till bås 4/40 för att titta på madrassen och passerade på vägen en resesäng, visserligen ännu lite dyrare men värd pengarna eftersom jag visste vad det var. Jag köpte den och inne i andra andningen av gråtens förlösande kraft lyckade jag till och med gå runt i den trånga svenskshoppen en stund med möbeln i släptåg. På bussen kunde jag sedan baxa upp sängen i mitt knä så att jag gömde mig bakom en madrass-och fjädermur och inte behövde se en enda människa på hela vägen hem. Jag funderade en stund på om jag möjligen har någon slags stundombaserad social fobi. Eller undertryckt ilska.

Under den korta vägen från busshållsplatsen påmndes jag återigen om jag jag är i Polen eftersom en gubbe försökte hjälpa mig med sängen och en annan gubbe frågade vad den kostade.

Jag undrar verkligen var polackerna lägger sina gäster.

K

Ja, det har varit en del Polen i de svenska nyheterna de senaste dagarna. Polen verkar bli det första EU-landet som kastrerar dömda pedofiler. Jag är inte förvånad. Nästan varje land verkar ha sin egen Fritzl numera, även Polen, och enligt artikeln är det främst detta fall från förra året som lett fram till lagförslaget.

Den andra nyheten som varit stor är avslöjandet om att Sverige för några år sedan sålde 27 år gammalt kött till Polen. När svenska staten i slutet av 1990-talet la ner sitt beredskapslager från kalla kriget fanns det plötsligt 1,5 miljoner kilo gamla köttkonserver som skulle göras av någonstans. Bright idea: Vi säljer det till Polen! Inte förvånad här heller. Nu serveras det här i skolor och på restauranger. Yum.

K

Det finns många intressanta byggnadsverk i den här stan, ibland tornar de upp sig och själ all uppmärksamhet från förbipasserande, ibland är det bara små delar, språng, vinklar eller krypin som väntar på att upptäckas. Här är några exempel för att visa vad jag menar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har också märkt att jag är väldigt förtjust i offentliga toaletter. Alltså inte de kliniska shopping mall-båsen utan de man kan hitta på fik eller restauranger som har lite karaktär och som är som små sinnesrum. Ska dela med mig av några exempel framöver!

 

K

Det är lätt att tro att polackerna är så glada i Johannes Paulus II för att han var polack. Visst är den stoltheten säkert en del i hans enorma popularit här, liksom det faktum att den stora majoriteten av polackerna är katoliker. Det är dock mycket mer bakom JPs storhet här än "killen från vår gata är på tv", han hade nämligen ihop med Lech Wałęsa en mycket avgörande roll i polackernas kamp mot kommunismen och det faktum att landet slutligen gjorde sig fritt förtrycket. Kommunisterna gjorde mycket för att förbjuda religiösa uttryck under ockupationen men påven var som ni säkert förstår out of reach, inte ens Stalin kunde ge sig på honom (även om det spekulerades i Sovjets inblandning i ett mordförsök 1981 då JP skottskadades i buken). Skyddet han hade i sitt ämbete gjorde att han kunde stå och tala till polackerna, uppmana dem att gå emot kommunismens förtryck och slå sig fria. Han ingav dem hopp och mod i en sådan utsträckning att till och med Obama ligger i lä.

Den första resa han gjorde som påve gick 1979 till Polen och när han stigit av planet böjde han sig ner och kysste marken. Bilder från besöket ser ni här:

Så var han ju ändå påve och tyckte sådant som påvar tycker.... mmmm. Om man dock ser detta i ett politiskt ljus och lämnar den värdekonservativa sfären till ett annat forum (don't get me started), så får man konstatera att han faktiskt var en hjälte för polackerna i deras väg mot demokrati.

Johannes Paulus II dog av en urinvägsinfektion i April 2005. Då grät folk öppet på gatorna i Polen.

K

Det här momentet tycker jag är ett av de mest gripande i Warszawa. Det symboliserar händelserna i de vitryska skogarna vintern och våren 1940. Just i Katyn avrättades nästan 4500 polska officerare av ryssarna och med massavrättningarna i skogarna runtomkring dödas på order av Stalin sammalagt drygt 21 000 polacker som suttit i olika fångläger. I flera år visste inte de familjerna vart deras anhöriga tagit vägen för det var inte förrän 1943 som nazisterna upptäckte massgravarna under en reträtt genom de vitryska skogarna. Officiellt sett var det sedan kriget tog slut och Sovjetunionen tog över Polen nazisterna som verkställt avrättningarna, ända fram till kommunismens fall i början av nittiotalet. Förra året lyssnade jag på en lärare som berättade hur absurt det var att stå i skolorna och lära ut fel fakta när alla visste vilka som egentligen var skyldiga men det var mycket farligt att säga sanningen. Vi vet mycket om nazisternas brott mot polackerna under andra världskriget, men inte så mycket om ryssarnas, som av många poacker sågs som minst lika brutala och hänsynslösa som tyskarna. Delvis beror detta på att Tyskland har gjort upp med sin historia medan de ryska arkiven fortfarande är stängda och historien helt enkelt inte finns tillgänglig.

Wiki om Katyn

Andrzej Wajda, en mycket duktig polsk regissör som är på väg att nå samma storhet som Kieslowski och Polanski, regisserade för ett par år sedan en film om Katyn med samma namn, nominerad till en Oscar för bästa utländska film 2008. Det hade tagit honom lång tid att känna sig redo för uppgiften, dels för att ämnet länge varit så offentligt infekterat, och dels för att hans pappa var en av de polska officerare som avrättades. Det är en mycket bra film, här ser ni massakern som Wajda har illustrerat den i sin film. Om någon är intresserad av att se den kan ni låna den av mig.

K

Idag exploderade en sladd i mitt kök och eldslågor började sprida sig under ett skåp. Släckningsarbetet med en grytlapp gick bra men jag hann föreställa mig den rädsla jag haft från början, maktlösheten inför en eldhärjad lägenhet. En elektriker kom och svettades floder under hela arbetet på grund av mina 4 trappor. Det rann om hans ansikte och tröjan var genomblöt, han drack vatten och torkade sig med hushållspapper. När han gick kysste han mig på handen och hans blöta mustasch lämnade två rännilar av svett på min hand. Sedan gick hälften av det han lagat sönder igen. Så nu kan jag inte precis använda ugnen, om jag inte flyttar hela spisen. Men kylskåpet och internet funkar i alla fall igen. Nu börjar en ny resa för att få tag på min kontaktperson (som stängde av mobilen idag när jag försökt ringa ca 30 ggr).

Har en massa trevligt att rapportera också från helgens angenäma besök. Vi var bland annat på favoritrestaurangen Den glada grisen (som egentligen heter något helt annat), där det blev ölrör och revben. Och så lite mera skuggspel vid slottväggen. Universitetsbiblioteket här i stan har en fantastisk park på sitt tak som vi besökte men där tog jag bilder med inteminegen kamera så de dröjer lite.

 

 

 

 

 

 

 

K

 

 

Har flugit, tagit igen jobb och annat som gjort att uppdateringen blivit lite fattig. Igår var det happenings på mitt torg igen, det var på dagen 70 år sedan ryssarna invaderade Polen vid andra världskrigets början (det krig som Putin nu påstår var Polens fel) och bombade av klocktornet på slottet mittemot min lägenhet. Det var storbilds-tv och kö in i slottet blandat med dramatiska röster och spöklika melodier som satte en kuslig stämning. Det fanns ett idealiskt fototillfälle vid den upplysta slottsväggen men såklart blev jag så ivrig att kamran fastnade i allt som fanns i min väska och jag missade det. Ni får hålla till godo med den här bilden på killen som förföljs av sig själv.





K

.... den här månaden som Polen blev ockuperat och Andra Världskriget tog sin början. Just nu står det mycket om detta i de polska tidingarna, men inte enbart pga jubileet utan för att Putin nyligen gick ut offentligt och påstod att det var polackerna som startade andra världskriget (hur han får ihop det har jag ingen aning om). Detta har lett till ganska stora diplomatiska spänningar mellan Ryssland och Polen, två länder som inte var ler och långhalm direkt innan heller.

Sydsvenskan uppmärksammar 70-årsjubileet

K

Inte så mycket polskt att rapportera här från Glimåkra, förutom att jag såg ännu en positiv artikel om Polen i tidningen igår, de blir verkligen fler och fler och jag kan bara hoppas att den generella bilden av Polen här så småningom kommer att ändras.

K

Efter att ha fått fri tillgång till mitt arbete genom internetuppkopplingen hade jag igår svårt att slita mig från jobbet. Jag lyckades dock en stund för att ta en välbehövlig kvällpromenad. Jag hade bestämt mig för att leta upp judiska kyrkogården som jag missade förra gången jag var här. Jag hittade den men den stora järnporten i stenmuren var låst så jag får återkomma när det är öppet. Här är i alla fall några bilder från promenaden.

 

 

Umschlag Platz. Härifrån deporterades judarna till Auschwitz och

andra koncentrationsläger. Bland annat en barnhemsföreståndare

som inte själv var jude men som valde att följa med alla de

judiska barnen till lägret.

 

Idag ska jag hem till Sverige en sväng (wohoo) och mer eller mindre fylla min kvot för den här månaden. Jag får nämligen som utvandrad och arbetande utomlands bara besöka Sverige 6 dagar per månad. Hårda bud. Men det är fantastiskt att kunna ta jobbet med sig och därmed kunna åka överhuvudtaget.

K

.... och så kan äntligen den vaggande sjörapporten blandas med klampet av hästhovar och våffeldoft från torget nedanför i en symbios som blir till ett definitivt hemma.

K

Just det, jag har äntligen internet hemma, en månad efter uttalandet "No problem, it will be maximum three days". Det är dock långsammare än jag tycker det borde vara med 2,5 mb/s men supporten lovade att kolla in detta också. Om en liten stund ska jag leda min första telefonkonferens. Jag ska mest prata lite i början och ha kontakt med operatören om något strular så jag hopps jag ska klara det. Min närmsta chef har plötsligt börjat referera till mig som Katrina ibland, jag hoppas det inte är en freudian slip för i så fall kan han nog inte vara så nöjd med mitt jobb hittills...

K

Ett vackert datum med ett mindre vackert innehåll för min del. Men allra först, tack snälla för era uppmuntrande kommentarer, jag trivs mycket bra i (och är stolt över) min lägenhet nu och bättre blir det om jag någonsin får internet. Det är det som denna dag har handlat om.

Jag har åkt fram och tillbaka till telebutiken två gånger, väntat på en installatör som kom nån timme för sent och som jag inte kunde kommunicera med. Inte heller någon av de unga anställda i telebutiken kunde engelska så jag fick köra den vanliga metoden att skicka mobilen (med Gabi i) mellan mig och biträdet. Detta är alltså ANDRA gången de slarvar bort min order och jag fick beställa internet en tredje gång. Kom ihåg att detta är efter att i två veckor försökt få lägenhetsagenten att hjälpa mig utan resultat.

Har sedan suttit i samtal med supporten väldigt länge vilket inte var det lättaste eftersom hans engelska harangor av ord ofta lät som polska. Han verkar i alla fall vara den enda som visat lite intresse i att hjälpa mig och berättade till och med vad jag hade för hemtelefonnummer. Han skrattade när han hörde att ingen brytt sig om att försöka tala om det för mig. Så nu har jag ett modem med wifi som min dator hittar. Dock fungerar inte konfigurationen och han måste kontakta nån slags tech-support. Han skulle återkomma. Poland, you gotta love it.

Nu, cirka 8 timmar försenad sitter jag och jobbar på Kafka.

K

Jag har ju inte riktigt velat presentera min lägenhet innan eftersom den lämnade väldigt mycket att önska i början. Nu när den är mycket renare och mer ombonad känns det trevligt att presentera den. Har bott in mig och trivs riktigt bra. Märk väl att många polacker bor bra mycket modernare än såhär och skiljer sig inte det minsta från våra svenska lägenheter IKEA-style. Dock sökte jag efter något lite äldre så man får väl ta det onda med det goda, någon sprang nog typ ut härifrån på 60-talet och så har den stått sedan dess. Undrar just hur täta fönstren är inför vinterns kyla.






Mitt kök som jag trivs riktigt bra med. Har bättre fantasi den här
gången och har lagat både barszcz och omeletter. Bäst av allt
förstås, ingen heltäckningsmatta!



Vardagsrummet som blev riktigt bra med filt över soffan och tvättad
matta (tack snälla mamma). På väggen har jag en karta med alla
landskoder...


... och andra hållet med



Badrummet som faktiskt är nyrenoverat. Och INGEN
HELTÄCKNINGSMATTA!



Sovrummet. I detta fönster sitter jag ibland med kaffe och tittar
ner på torget. Ni kan skymta slottet bakom gardinen.

Kom och hälsa på vettja!

K

Lite försenad kuriosa från Bryssel, tyckte det här var ganska kul. Fick veta att denna kiosk var den plats där pommes fritten blev kända. Efter andra världskriget blev denna kiosks friterade potatisbitar en favorit för de amerikanska soldater som var stationerade i Bryssel. Eftersom det talas franska i Bryssel blev det helt enkelt lite slarvigt "French fries". Bilden är tagen med min mobil och ser inte mycket ut för världen men det gör väl bara faktumet ännu mer intressant.

 

K

Det här är en väldigt vacker skapelse av naturen och ett mycket populärt snack bland polackerna. Jag tror att det är någon form av solros, kanske en helt vanlig rent av. De små fröna pelas bort, skalas och äts. Känns som ganska mycket jobb för liten belöning tycker jag men man får kanske se blomman på vardagsrumsbordet som en deltagande installation i naturlig skönhet, om det nu finns något sådant. Samtidigt finns det en viss charm i mat som man får jobba lite för i den här världen av absolut tillgänglighet. Som pistagenötter, fast ännu mer maxat.

K

Hade jag bloggat igår hade jag nog mest öst skit över det här landet i en härligt obefogad generalisering. Allting praktiskt fortsätter att gå fel. Jag försökte leta upp banken där jag ska betala min hyra men det visade sig vara ett bygge i full gång. Jag gick till Telekomunikacja Polska för att undra var 17 mitt internet är som jag beställde för två veckor sedan och de hade slarvat bort min order. I morse blev jag dessutom innelåst i min port med en granne. De hade låst ytterporten vilket aldrig har hänt innan och kodsiffrorna satt bara på utsidan så vi kunde inte nå dem genom den robusta gallerporten. Ganska snart kom dock två poliser förbi och de fick slå koden åt oss och släppa ut oss. Jag var inte lika road som de var.

Av jobbet förstår jag varje dag mer och mer och hoppas på att förvirringen kommer avta. Fortfarande känns det som miljoner saker far i mitt huvud dagligen, tack och lov för iCal. Brysselresan var mycket lärorik och jag träffade många trevliga kollegor. Vi som jobbar i ccNSO-sekretariatet (departementet för landskoder), dvs jag och Gabi, delade med hjälp av vår närmsta chef upp ansvarsområden mellan oss. Det mest spännande bland mina ansvarsområden är att koordinera en arbetsgrupp som håller på att utveckla ett lagförslag för internationaliserade domännamn. Detta innebär att hela domännamnsystemet ska utvecklas till att innefatta andra tecken förrutom de som finns i det engelska alfabetet, alltså ska man kunna registrera ett domännamn med tex kinesiska tecken. Man ska också kunna registrera vilken gTLD som helst, alltså det som kommer efter punkten. Jag skulle alltså kunna registrera www.hejs.svejs om jag vill. Stor förändring för internet som är spännande att vara med på!

K

Bryssel är ju inte Warszawa men Brysselresan är en del av min Warszawaresa så stan kvalar ändå in på bloggen. På hotellrummet nu, sista arbetsdagen här innan hemgång. En snabb presentation av stan.










Husen i gamla stan är väldigt annorlunda från de i Warszawa. Jag gillar
att de ser ut som fågelskelett



Bryssel är berömt för sina musslor. Det var lätt att förstå varför.



Jag var mycket bekymrad över övervakningskameran ovanför min säng
tills jag insåg att det var en lampa

K