Svarta spår

Hur är det i Polen nu? Jag får frågan av många kompisar. Svaret är att vardagen på ytan har återinfunnit sig, även om känslorna var äkta, eller kanske just därför, började tio dagars hardcore-sorg framkalla ett lätt illamående hos många på slutet. Men med många följde en sorgsenhet ur den dramatiska veckan, nu inkapslad i vardagsbestyren.

På stan rullar bilarna, kaffe latten går åt på uteserveringarna och teatrarna visar föreställningar. Men här och där kan man se en klunga tända ljuslyktor, ett par kompisar som står och betraktar bilerna på de stupade som är uppsatta runtom i stan eller en sorgflagga som fortfarande hänger uppe. Begravningarna och de militära cermonierna pågår fortfarande men nu bara inför små klungor av människor. Det tydligaste spåret finns framför palatset där flaggorna fortfarande hänger på halv stång. Över den tidigare ljusa stenläggningen ligger nu en matta av svart stearin från alla ljuslyktor, som röntgenplåtar av det som många nu bär med sig.


Förlamningen börjar i alla fall mer och mer översättas i förberedelser inför valet den 20e juni. Men det är en mycket lågmäld kampanj, inga slagord eller hetska debatter och på stan syns bara små blygsamma informationsstationer för olika kandidater.

Med tanke på att många av de omkomna både verkade och bodde runtomkring i Warszawas centrum kan staden inom det närmaste vänta sig ett tillskott på 100-150 nya minnestavlor.

K

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0