mitt warszawa

Jag går genom stan med min stora och smakmässigt fullt tillfredsställande kaffe latte för tolvochfemti, förbi uteserveringar där folk läser samma tidning som jag också fick med mig från affären idag och ska göra mitt bästa för att läsa senare. Den handlar om kraschen, allt handlar om kraschen eller presidentbegravningen, för även om det inte går att prata om det hela tiden så täcker det alla samtal som askmolnet täcker hela norra Europa utan att det syns.

Under de senaste dagarna av sorg har våren exploderat i Warszawa, våren vi väntat på så länge. Nu fylls buskar med gula och vita blommor och kvistarna med gröna skott, luften är full av spirande hoppfullhet så som den är om våren, fast nu med en slags slöja av ironi.

Hela det polska luftrummet är stängt tills vidare och askan kan komma att hindra statschefer runt om i världen att delta i begravningen på söndag. Och medelkötiden till palatset är nu 13 timmar.

K