Palmsöndag
Idag var den första stora kyrkdagen i det polska påskfirandet, palmsöndagen, den dag Jesus red in i Jerusalem på en åsna. Denna dag går man man ur huse med sina påskpalmsdekorationer som man inhandlat på stan dagarna innan eller möjligen sista-minuten-köper alleles utanför kyrkan. Jag och en kompis botaniserade igår i det enorma urvalet av dekorationspalmer och jag valde en stor polsk version och en liten littauisk.
Gudtjänsten: Jag går in, doppar fingrarna i det välsingnade vattnet vid dörren, gör korstecknet och sätter mig längst bak, kyrkan är full av människor med palmdekorationer. Det plingar och alla reser sig, jag med. Så går prästen ner längs altargången med något som ser ut som en liten kvast och korgossen (jag vet, det är svårt att känna något annat än ett molande obahag när man ser katolska korgossar) han har i släptåg bär en bytta med vatten. Alla håller upp sina palmer, jag med, och prästen skvätter och skvätter med hjälp av kvasten det heliga vattnet så att välsignelsen ska nå alla. Precis vid mig doppar han kvasten igen så informationsbladen bakom mig blir rejält välsignade. Sen ner på knä, sen upp igen, sen ner på bänken, sen upp igen. Så plötsligt vänder sig alla mot varandra och jag förstår att vi ska önska varandra något så jag ler och spottar ut några polska konsonanter, grannarna verkar nöjda med det. Det är ett fasligt rännande fram och tillbaka bredvid min bänk och jag inser att jag står intill ett biktbås - in action! Jag har verkligen svårt att tänka mig vad tanten som kommer ut har gjort för hemskt på sistone. Det kan inte vara värre än vad ett par Ave Maria kan fixa. Några tar nattvarden men inte alla. Korgossarna dukar undan. Prästen rabblar information om påskhelgens cermonier, bland annat ska Jesu korsfästelse illustreras någonstans i stan. I Polen binder de i alla fall bara upp folk på korset, enligt en av kompisarna spikar man i Indonesien faktiskt upp folk på riktigt, fast de får stöd för fötterna, det är ju ändå juste. I alla fall så tar informationen väldigt lång tid för det händer en himla massa (no pun intended) här under påsken. Så kommer sista psalmen och vi går ut i solskenet.
Nu kan vi ta med oss våra välsignade dekorationer hem
och låta heligheten fylla våra hem och bevara oss tills
nästa påsk då det är dags igen.
BONUS:
Jag hade bara tänkt blogga om palmsöndagens tradition men eftersom dagen fortsatte i påskens tecken och jag gärna vill nämna restaurangen vi gick till så få ni en liten bloggbonus.
Vi mötte upp en tredje kompis för lunch och testade ett nytt ställe som öppnat på Fina Gatan, nämligen en Frida-inspirerad restaurang, supernajs! Överallt hängde Frida-tavlor (<------ inom sitationstecken) och maten, som såklart var mexikansk, verkar riktigt bra utifrån de tre rätter vi provade.
Jag glömde fota toan men den var fantastiskt charmig med målningar nere i själva toalettstolen. Efter maten satte vi oss vid äggmålarbordet och skapade oss lite påskstämning...
Ja, det var egentligen mer den här tjejen som var målgrupp
för pysselbordet men vi lät oss inte skrämmas. Här är mitt
konstverk, ett gyllene prickägg.
Gudtjänsten: Jag går in, doppar fingrarna i det välsingnade vattnet vid dörren, gör korstecknet och sätter mig längst bak, kyrkan är full av människor med palmdekorationer. Det plingar och alla reser sig, jag med. Så går prästen ner längs altargången med något som ser ut som en liten kvast och korgossen (jag vet, det är svårt att känna något annat än ett molande obahag när man ser katolska korgossar) han har i släptåg bär en bytta med vatten. Alla håller upp sina palmer, jag med, och prästen skvätter och skvätter med hjälp av kvasten det heliga vattnet så att välsignelsen ska nå alla. Precis vid mig doppar han kvasten igen så informationsbladen bakom mig blir rejält välsignade. Sen ner på knä, sen upp igen, sen ner på bänken, sen upp igen. Så plötsligt vänder sig alla mot varandra och jag förstår att vi ska önska varandra något så jag ler och spottar ut några polska konsonanter, grannarna verkar nöjda med det. Det är ett fasligt rännande fram och tillbaka bredvid min bänk och jag inser att jag står intill ett biktbås - in action! Jag har verkligen svårt att tänka mig vad tanten som kommer ut har gjort för hemskt på sistone. Det kan inte vara värre än vad ett par Ave Maria kan fixa. Några tar nattvarden men inte alla. Korgossarna dukar undan. Prästen rabblar information om påskhelgens cermonier, bland annat ska Jesu korsfästelse illustreras någonstans i stan. I Polen binder de i alla fall bara upp folk på korset, enligt en av kompisarna spikar man i Indonesien faktiskt upp folk på riktigt, fast de får stöd för fötterna, det är ju ändå juste. I alla fall så tar informationen väldigt lång tid för det händer en himla massa (no pun intended) här under påsken. Så kommer sista psalmen och vi går ut i solskenet.
Nu kan vi ta med oss våra välsignade dekorationer hem
och låta heligheten fylla våra hem och bevara oss tills
nästa påsk då det är dags igen.
BONUS:
Jag hade bara tänkt blogga om palmsöndagens tradition men eftersom dagen fortsatte i påskens tecken och jag gärna vill nämna restaurangen vi gick till så få ni en liten bloggbonus.
Vi mötte upp en tredje kompis för lunch och testade ett nytt ställe som öppnat på Fina Gatan, nämligen en Frida-inspirerad restaurang, supernajs! Överallt hängde Frida-tavlor (<------ inom sitationstecken) och maten, som såklart var mexikansk, verkar riktigt bra utifrån de tre rätter vi provade.
Jag glömde fota toan men den var fantastiskt charmig med målningar nere i själva toalettstolen. Efter maten satte vi oss vid äggmålarbordet och skapade oss lite påskstämning...
Ja, det var egentligen mer den här tjejen som var målgrupp
för pysselbordet men vi lät oss inte skrämmas. Här är mitt
konstverk, ett gyllene prickägg.
Vi lämnade vår konst till eftervärlden, något annat hade varit själviskt. Plus att den inte hann torka till vi skulle gå.
K
K
Kommentarer
Postat av: Syster
Låter som du kommit i riktig påskstämning:)
Trackback
