mitt warszawa

Visst är det trevligt ibland att promenera efter solnedgång men oftast tycker jag inte det. Det är inte för att det inte är lämpligt som i Malmö där kvällsrundan blir en prick till prick mellan platser för våldtäkter, rån och misshandel. Här KAN man faktiskt gå ut efter mörkrets inbrott. Men när mörkret har gjort inbrott i min lägenhet och jag måste tända lampor och ljus för att kunna se vill jag helst bara ta mig från punkt A till B när jag går ut. Att gå ut först när det mörknat är som att komma försent till en bjudning och kliva in i ett rum där lamporna slocknat och alla gått hem. Då vill man inte hålla hov med sig själv, man går hem igen i stället. Från punkt B tillbaka till A.

Av denna anledning ihop med det faktum att mitt huvud snurrade av saker jag skulle ordna för jobbet gick jag ut och gick en runda i eftermiddags för att lufta hjärnan. Jag hittade den försvunna parken (den fanns alldeles bakom Inteunderbelägring-gatan) och gick lite vilse men hittade hem igen med min iPhone.

Alldeles nästan hemma hittade jag en fantastisk mataffär och nu saknar jag inte längre hälften av alla varor jag hittills saknat. Jag blev för en sekund nästan lite paralyserad av det enorma utbudet och var faktiskt lättad att jag skulle hem till en konferns annars kanske jag hade stått och stirrat dumt in i nån hylla fortfarande. Jag botaniserade bland färska fikon, jordgubbar, färsk pasta, tomater som luktade sol lång väg, sambal olek, olivoljor och.... röda bananer! Aldrig sett det förut.