mitt warszawa

Den här killen brukar stå på huvet nere på torget under mitt fönster. Han står ett par timmar eller så till tonerna av bland annat "True colours" från Radio City Love Songs 1. Utan tröja. I november. Visst, han är cool men jag kan inte riktigt roas av den sortens underhållning, mycket vanlig kring min lägenhet. Jag har så svårt att tänka mig att han verkligen tycker det är skoj att stå på huvet i timmar för några zloty (ni ser det inte här men han är alldeles blå i ansiktet), eller att clownen tycker det är roligt att göra ballongfigurer, eller att den allvarliga tanten som säljer hysteriskt blinkande diadem trivs med att ha ett demonstrationsexemplar på huvudet, eller att gubben med dragspelet finns där bara för att han vill glädja andra människor.

Jag känner mig negativ när jag inte riktigt kan njuta av det liv och rörelse som mitt kvarter erbjuder, kanske är det en socialarbetaryrkesskada, kanske är det sant. Sant är iaf att alla inte kan erbjuda någon form av konster eller tjänster utan får helt sonika ställs sig i ett gathörn med en mugg. Jag såg min granne med en sån en gång. En annan gång såg jag en stilig gubbe i en hörna, klädd i sin bästa kostym med käppen i ena handen och tiggarmuggen i den andra. Förmodligen en helt vanlig pensionär som inte kunde plocka något i skogen att sälja och inte kunde stå på huvet i två timmar. Som ni förstår finns det ingen pension här i Polen som man kan försörja sig på. De som inte har anhöriga som faktiskt kan hjälpa har problem.

K