mitt warszawa

Ett plakat som visar gammal rysk propaganda, en symbol för Rysslands "befriande" av Polen. Hela den ryska amén stod på andra sidan floden och väntade ut upproret 1944 då Warszawaborna slogs mot tyskarna, inte så mycket för att vinna som för att dö med stolthet. När staden var mer eller mindre jämnad med marken och den tre månader långa striden var över gick den sovjetiska armén in i staden och så kallat räddade den, därav ciationstecknen. Warszawa sökte även stöd hos de allierade innan upproret men de avböjde. När kriget var över fick Stalin Polen av de vinnande makterna så att han skulle blidkas och inte ge sig på någon annan. Sedan följde nästan 50 år av kommunistiskt förtryck för Polackerna.

 

 

Så här såg delningen av Polen ut mellan Tyskland och Sovjetunionen enligt Ribbentrop-Molotov-pakten innan den bröts och Stalin anslöt sig till de Allierade. Polens karta såg då lite annorlunda ut, tex låg Lviv i Polen, idag en ukrainsk stad. Förutom uppdelningen under andra världskriget delades Polen under 1700-talet mellan olika länder tre gånger och delningen mellan Hitler och Stalin kallas ibland den fjärde delningen. Under nästan hundra år fram till Första Världskrigets slut fanns Polen på grund av delningarna inte på kartan. Hundra år är länge. Det är ett under för mig att landet ändå fortfarande är så "polskt". Klassisk musik, jazz, byggnadsstilar, mat, traditioner, myter, religion. Kanske har kulturen och identiteten bara förstärkts genom alla påfrestningar för att de har varit avgörande livlinor. Kanske konserverades det genuint polska i polackernas hjärtan precis som polackerna i sin tur konserverade gurkor och kål och kött. En mattradition som ju trots allt kommit ur bristen på färskvaror och behovet i att bevara.

 

 

 

K