mitt warszawa

I vår lägenhet i Malmö hade vi inte metallsortering så jag är van vid att en slöja av dåligt samvete ligger över vardagen när man trycker ner potatisskal och konservburkar i samma påse. När jag kom till Polen förra året tyckte jag att polackerna hade en smart lösning, nämligen: alla visste vad som vad som återvinningsbart och så la man allt detta blandat i en container för sopgubbarna att sortera. Jag menar, det måste de ju ändå göra ändå eftersom folk slänger fel och så länge det är enkelt för folk är det fler som hakar på.

Denna gången är jag dock förbryllad. Tecknade elefanter på alla soptunnor utanför min port, inga anvisningar (som jag kan förstå i alla fall) och enligt det visuella innehållet finns det ingen direkt struktur. Så nu har det där lilla gnagande samvetet blivit en lätt ångesttripp på väg ut med soporna som går över till total glömska och klimatproblemtikförnekelse när jag väl slängt dem. Hallå, annars hade jag ju inte haft plats att oroa mig för något annat.

Ett inlägg om källsortering, herregud. Förlåt.

K