Lissabonfördraget
Igår skedde något historiskt i Warszawa, Polens president Lech Kaczynski (ena halvan av det impopulära tvillingparet som tidigare styrde Polen tillsammans) skrev på Lissabonfördraget (och nu är det bara Tjeckien kvar). Detta gillar långt ifrån alla polacker. Jag har inte hört någon professionell analys av innebörden i underskriften men utifrån diskussioner och egna funderingar kan jag tänka mig att det är mycket svårt för ett land som levt under tvingande lagar och ockupation i hundratals år att utan omsvep acceptera ännu ett avtal som talar om hur landet ska leva.
Polen var å ena sidan mycket stolta över att inträda i den Europeiska Unionen, de firar faktiskt den dagen årligen, något som inte riktigt skulle funka i Sverige. Inträdet var ett erkännande av lika värde från de västeuropeiska storebröderna efter många decennier av ignorans och bortvända blickar. Som många vet har dock Polen gjort sig kända inom EU som den obstinata ungen som inte vill gå med på någonting utan en massa undantag. Ett exempel finns även i detta fall, följande text är hämtad från Wikipedia:
Man måste se detta i ljuset av historien, som en slags post-traumatisk stress, ett land med ständigt spända muskler beredda att slåss mot översittare som talar om hur det ska leva. Förståelse för detta borde inte vara så svårt att uppbåda men i stället fnyser vi åt det och säger att polackerna är tokiga. Vi glömmer att förstå.
Igår klockan 12:00 skrev i alla fall Polen efter lång tid av motsträvighet under Lissabonfördraget och så här såg det ut utanför presidentpalatset.
Polen var å ena sidan mycket stolta över att inträda i den Europeiska Unionen, de firar faktiskt den dagen årligen, något som inte riktigt skulle funka i Sverige. Inträdet var ett erkännande av lika värde från de västeuropeiska storebröderna efter många decennier av ignorans och bortvända blickar. Som många vet har dock Polen gjort sig kända inom EU som den obstinata ungen som inte vill gå med på någonting utan en massa undantag. Ett exempel finns även i detta fall, följande text är hämtad från Wikipedia:
"Rättighetsstadgan påverkar inte medlemsstaternas rätt att lagstifta om den ”offentliga moraliteten”, familjelagar eller skyddet av människors värdighet och respekten för människors fysiska och moraliska integritet. Detta är beslutat efter krav från Polen, men omfattar samtliga medlemsstater som är bundna till rättighetsstadgan. Enligt ett protokoll som fogas till grundfördragen genom Lissabonfördraget, är varken Storbritannien eller Polen juridiskt bundna till rättighetsstadgan."
Man måste se detta i ljuset av historien, som en slags post-traumatisk stress, ett land med ständigt spända muskler beredda att slåss mot översittare som talar om hur det ska leva. Förståelse för detta borde inte vara så svårt att uppbåda men i stället fnyser vi åt det och säger att polackerna är tokiga. Vi glömmer att förstå.
Igår klockan 12:00 skrev i alla fall Polen efter lång tid av motsträvighet under Lissabonfördraget och så här såg det ut utanför presidentpalatset.
Religionen har alltid varit en stark drivkraft i polackernas kamp för frihet.
Mycket tack vare påven Johannes Paulus som var polack (se tidigare
inlägg). Här håller folk upp kors och man bär fram en likkista
som jag antar att tanken är att Polen ligger i. I bakgrunden ser ni
själva presidentpalatset.
Klockan på bilden visar fem i tolv och säger att det är fem minuter kvar
i frihet. Och så står det "Länge leve Polen"
En banderoll för suveränitet för Polen tillsammans med en bild på Jesus och
landsvapnet
"Lissabonfördraget innebär graven för Polen"
K
Kommentarer
Trackback
